Ibland är det svårt
..att koncentrera sig.
Tabben hade en sån där separationsångest-dag igen, var inga problem att gå med honom från hagen eller så men så snart han insåg att "hey, jag är ju ensam! vart är mina kompisar?!" yrade han iväg mentalt.
Först tänkte jag testa om han ville dricka vatten ur hinkarna jag ställt ut i hans förra hage. Så jag tog alltså in honom i hagen, stängde grinden, alltså för honom precis som om jag hade släppt honom i en ny hage förutom släppa lös-biten. Då tänkte han dra iväg med mig! =S Vänder huvudet bortåt, spänner sin enorma underhals och ångar iväg framåt. Jag tog tag i grimman och försökte rycka huvudet i en för mig bättre vinkel, hoppade upp och ner samtidigt som jag försökte få spjärn av marken (hoppandet var väl mest för att annars hade jag släpats iväg och tappat all kraft) och lyckades till slut vända honom mot mig, då tappar han styrkan och "ger upp". Och så börjades det om igen!
Sen gick jag direkt till ridhuset och hade tänkt försöka mig på att sadla där. Men insåg att som han var just då skulle jag inte kunna ge honom tillräckligt stora friheter för att lyfta grejer med andra handen (behöver ju helst två händer till sadeln, måste ha honom lös en kort stund vid tränsningen), så jag släppte honom. Han sprang ca en halvtimme, blev svettig, passade på att rulla sig, visade inget intresse i att bli infångad. Annars är han normalt sett väldigt tacksam att släppa lös då han brukar komma till mig om jag visslar eller när han blir less.
När jag sen fick fast honom igen så blev det lite samma procedur som i hagen - kusen försökte böja bort huvudet och ta spjärn med underhalsen och sen dra iväg. Jag ryckte till som sjutton i grimman och försökte vicka över lite ställning åt mitt håll. Shit vilken stark häst jag har! Man känner sig som en vante när han får för sig att helt sonika gå iväg. Håller man honom i grimman blir det svårt att flytta bakdelen istället och särskilt när han redan felböjt sig så man inte kommer åt. Men nyttigt för mig att träna på även om det inte är kul att slita och dra i sin häst.
Hade egentligen tänkt rida men det kändes inte som någon större idé. Istället övade jag på one-rein-stop fast från marken, med tränset på eftersom det är det jag kommer använda från hästryggen sen, använde kapsonen till själva böjningen. Order från Rosa var att försöka låsa fast handen och inte ge eftergift förrän han gett efter både mentalt och fysiskt (det första var extremt svårt idag när han var så okoncentrerad och bara ville tillbaka till sina hästar). Han försökte ångvälta iväg utåt, kasta med huvudet, knocka mig, backa stundvis, eller bara yra iväg utan att ge efter. Eller stanna utan att slappna av/böja sig. Tror det tog 20-30 minuter innan jag ens fick en anledning att ge eftergift. Men då märkte man att han började acceptera det bättre. Testade då att få ännu lite mer böjning (första gången var han bara ställd och med lite sänkt huvud om jag minns rätt) och det gick till slut, men fick inte till någon rejäl böjning i stillastående. Både jag och hästen var lite less och mör vid det laget, vi får öva vidare en annan dag.
Det är såna här dagar jag funderar på om jag tagit mig vatten över huvudet! =S Och ändå är han väldigt lättsam på många andra sätt. Måste skaffa lite bättre självförtroende på den fronten, och det hoppas jag kommer mer och mer ju längre vi kommer i träning och hantering! :-)
Tabben hade en sån där separationsångest-dag igen, var inga problem att gå med honom från hagen eller så men så snart han insåg att "hey, jag är ju ensam! vart är mina kompisar?!" yrade han iväg mentalt.
Först tänkte jag testa om han ville dricka vatten ur hinkarna jag ställt ut i hans förra hage. Så jag tog alltså in honom i hagen, stängde grinden, alltså för honom precis som om jag hade släppt honom i en ny hage förutom släppa lös-biten. Då tänkte han dra iväg med mig! =S Vänder huvudet bortåt, spänner sin enorma underhals och ångar iväg framåt. Jag tog tag i grimman och försökte rycka huvudet i en för mig bättre vinkel, hoppade upp och ner samtidigt som jag försökte få spjärn av marken (hoppandet var väl mest för att annars hade jag släpats iväg och tappat all kraft) och lyckades till slut vända honom mot mig, då tappar han styrkan och "ger upp". Och så börjades det om igen!
Sen gick jag direkt till ridhuset och hade tänkt försöka mig på att sadla där. Men insåg att som han var just då skulle jag inte kunna ge honom tillräckligt stora friheter för att lyfta grejer med andra handen (behöver ju helst två händer till sadeln, måste ha honom lös en kort stund vid tränsningen), så jag släppte honom. Han sprang ca en halvtimme, blev svettig, passade på att rulla sig, visade inget intresse i att bli infångad. Annars är han normalt sett väldigt tacksam att släppa lös då han brukar komma till mig om jag visslar eller när han blir less.
När jag sen fick fast honom igen så blev det lite samma procedur som i hagen - kusen försökte böja bort huvudet och ta spjärn med underhalsen och sen dra iväg. Jag ryckte till som sjutton i grimman och försökte vicka över lite ställning åt mitt håll. Shit vilken stark häst jag har! Man känner sig som en vante när han får för sig att helt sonika gå iväg. Håller man honom i grimman blir det svårt att flytta bakdelen istället och särskilt när han redan felböjt sig så man inte kommer åt. Men nyttigt för mig att träna på även om det inte är kul att slita och dra i sin häst.
Hade egentligen tänkt rida men det kändes inte som någon större idé. Istället övade jag på one-rein-stop fast från marken, med tränset på eftersom det är det jag kommer använda från hästryggen sen, använde kapsonen till själva böjningen. Order från Rosa var att försöka låsa fast handen och inte ge eftergift förrän han gett efter både mentalt och fysiskt (det första var extremt svårt idag när han var så okoncentrerad och bara ville tillbaka till sina hästar). Han försökte ångvälta iväg utåt, kasta med huvudet, knocka mig, backa stundvis, eller bara yra iväg utan att ge efter. Eller stanna utan att slappna av/böja sig. Tror det tog 20-30 minuter innan jag ens fick en anledning att ge eftergift. Men då märkte man att han började acceptera det bättre. Testade då att få ännu lite mer böjning (första gången var han bara ställd och med lite sänkt huvud om jag minns rätt) och det gick till slut, men fick inte till någon rejäl böjning i stillastående. Både jag och hästen var lite less och mör vid det laget, vi får öva vidare en annan dag.
Det är såna här dagar jag funderar på om jag tagit mig vatten över huvudet! =S Och ändå är han väldigt lättsam på många andra sätt. Måste skaffa lite bättre självförtroende på den fronten, och det hoppas jag kommer mer och mer ju längre vi kommer i träning och hantering! :-)
Kommentarer
Trackback
