Motivation - igen
Igår så ställde jag fram lite koner i ridhuset för att åtminstone variera mig och försökte dämpa prestationskraven. Det gick bra på så vis att jag tyckte att jag själv skötte mig bra, red åtminstone i närheten av hur jag vill rida. Ska försöka programmera om hjärnan till att det räcker, att det är helt ok om andra detaljer inte funkar lika bra. Så länge det bara blir under en kortare period och inte i flera månader. (Vi kommer inte så långt i det läget att jag kan göra så mycket annat än att glida omkring, inte frekventa övergångar eller galoppanslag eller trampförsök eller någon nämnvärd samling.)
Ska försöka hitta på något kul att göra också. Det kluriga med det är att hitta något som faktiskt ÄR kul och inte bara sabbar, blir stressande t ex, för då tycker inte jag det är roligt.
Funderar på att sätta upp en liten hinderbana à la Working Equitation till mig själv och hästen och träna på. :) Eftersom pållen kommer behöva väldigt lite träning i taget för att inte bli pressad lär det bli att bara öva embryon till varje moment först några gånger innan man kan rida någon bana.
Har ni andra förslag på roliga påhitt att kunna se fram emot får ni gärna tipsa! :) Har absolut noll pengar att lägga på det så inget avancerat projekt!
Jag har precis samma problem som du just nu, jag läser för mycket om alla andras framsteg och känner då att jag själv suger! Hade träning idag, det visade sig att jag tar för mycket i tyglarna, skänklar för mycket och att mina höfter var "agressiva"... hahaha, jag höll på att börja gråta.... allt detta på tre veckor?!
Jag trodde ju att vi gjorde framsteg, men istället har jag lagt mig till med olater för att få igenom det jag vill..
Ibland vill jag bara ge upp och ta att Odessa är för svår, hon gör allt utom att lyssna på mig.
Men då sa min tränare att jag ska vara glad för att hon faktiskt är arbetsvillig och att man hela tiden höjer sin lägsta nivå.
Det fick mig att fundera och bestämma mig för att komma över den här tröskeln, hon går gärna som en stjärnkikare och rinner iväg åt alla möjliga håll.
Kom igen nu Irene, nu kör vi... men i vår egna takt! Vi ska inte jämföra oss med någon annan för då mister vi det viktigaste av allt, att det ska vara roligt att rida sin häst!
Många kramar
Glömde svara på kedjefrågan, den är så pass spänd så att jag kan ta bettet i en 45 gradig vinkel, men inte mer.
Tänker på en sak Christina Drangel sa till mig- find their currency. Extra viktigt på hästar och ryttare kanske, som har svårt med motivationen. Min ponny kände jag det som att jag alltid fick säga åt och övertyga att han skulle göra det jag ville vid träning. Det fanns så att säga dåligt med inre motivation. Nu kör jag så mycket jag kan på positiv förstärkning, godis, och vilken skillnad! Min motivation är så mycket högre också eftersom hästen nu vill. Tidigare tvivlade jag, kände att jag bara hade roligt vid ridningen, att det inte borde kännas så svårt osv. Så det är mitt tips för motivationen. Hästen ska ju tycka det är lika kul som vi gör:-) nu ska jag bara satsa mer på att lära mig om operant betingning. Det är ju också det sätt som forskning visar är mest effektivt för hästars inlärning. Till en början känner man sig som en godismaskin. Men när man får lite koll själv och ger vid rätt tillfälle blir det bättre och bättre:-)
Oj det där var en jätte svår fråga.
Vad är roligt? Ja jag kan rabbla upp massor men poängen i det hela är vad tycker min häst är roligt... Ja då blev det supersvårt.
Nokke, han tycker det är skitskoj att göra inget alls och då menar jag verkligen ingenting! Bästa sättet att höja hans motivation är att han som belöning får vara ifred, läääääääänge ;-)
Cappe däremot han kan man verkligen leka och busa med. Han blir även motiverad av att vara duktig, vilket gör ridningen väldigt enkel.
Så det blir helt olilka saker som jag gör med pojkarna men överlag märker jag att de har "roligt" när de får frihet. När man är tillsammans på lika vilkor. Att släppa efter och låta de kliva utanför ramen, att det inte är milimeter precision i allt. Att låta de ta sin del av ansvaret.
Svårt att förklara men du kanske förstår vad jag menar.
Nokke är som lyckligast när vi rider ut utan utrustning, helt naket. Men det kanske är lite för extremt för alla ;-) Men att få hästen att känna delaktighet och ansvar tror jag är nyckeln till allt.
