Lynadsträning
Lydnadsträning och sitsträning går nog ganska bra ihop. Det ena underlättar det andra.
Synd bara att man har en häst som ingetdera är såvärst enkelt på om man råkar ha för mycket fokus på det. ;) Men allt beror väl på hur man lägger upp det. Om man lyckas pricka in det pållen tycker är viktigt också.
Jag har ju lagt in en del lydnadsträning på sistone eftersom jag upplever Deluxen mycket starkare än han är lydig. Det kluriga brukar vara att få till det "lagom" för har man för mycket fokus på lydnaden så brukar det slå över och man får motsatt effekt, trotsighet. Ändå har jag nästan känt mig tvingad att tänka på lydigheten för att få något gjort överhuvudtaget, med resultatet att pålle känts trotsigare än vanligt överlag på sistone. ;) Kanske är det något jag får ta. Kanske hade man kunnat kompromissa på något vis. I kombination med det försöker jag skärpa mig så att min kropp och energinivå ber om samma som övriga hjälper i så stor mån jag kan, för att det ska bli så rättvist som möjligt för hästen. Och lägga in korta vilosekvenser ofta.
Men just nu känns det som att "trotsigheten" uppstår när han börjar komma igång och jobba bra med kroppen. Kanske måste han avreagera sig för att det blir jobbigt. Kanske tycker han t o m det är obehagligt innan man har hunnit sortera kroppen på ett bra sätt (vet ju t ex att han är lite stelare i ena höften/bakbenet, tar ofta lite längre uppvärmning för det att komma igång och niga lika mycket som det andra, i det begynnande läget kan det kännas lite "ryckigt"). Kanske behöver han lite attityd för att komma till jobb! :P
Synd bara att man har en häst som ingetdera är såvärst enkelt på om man råkar ha för mycket fokus på det. ;) Men allt beror väl på hur man lägger upp det. Om man lyckas pricka in det pållen tycker är viktigt också.
Jag har ju lagt in en del lydnadsträning på sistone eftersom jag upplever Deluxen mycket starkare än han är lydig. Det kluriga brukar vara att få till det "lagom" för har man för mycket fokus på lydnaden så brukar det slå över och man får motsatt effekt, trotsighet. Ändå har jag nästan känt mig tvingad att tänka på lydigheten för att få något gjort överhuvudtaget, med resultatet att pålle känts trotsigare än vanligt överlag på sistone. ;) Kanske är det något jag får ta. Kanske hade man kunnat kompromissa på något vis. I kombination med det försöker jag skärpa mig så att min kropp och energinivå ber om samma som övriga hjälper i så stor mån jag kan, för att det ska bli så rättvist som möjligt för hästen. Och lägga in korta vilosekvenser ofta.
Men just nu känns det som att "trotsigheten" uppstår när han börjar komma igång och jobba bra med kroppen. Kanske måste han avreagera sig för att det blir jobbigt. Kanske tycker han t o m det är obehagligt innan man har hunnit sortera kroppen på ett bra sätt (vet ju t ex att han är lite stelare i ena höften/bakbenet, tar ofta lite längre uppvärmning för det att komma igång och niga lika mycket som det andra, i det begynnande läget kan det kännas lite "ryckigt"). Kanske behöver han lite attityd för att komma till jobb! :P
Igår trappade jag faktiskt upp lydnadsträningen ytterligare ett snäpp. I början av passen brukar jag göra halter med sjunkande antal steg emellan från 10-1 och sen från 2-10, det brukar vara ganska lagom för att kolla av att pållen är "med" utan att bli för mycket. Någon gång har jag skippat dom sista med 8,9,10 steg emellan för att det händer lite för lite då om han redan är bra "med".
Nu la jag på mer av den varianten, att när jag sen börjar växla mellan korta-länga skritten så gör jag det också med 2-5 stegs mellanrum. 2 korta- 2 långa - 3 korta- 3 långa - 4 korta - 4 långa - 3 korta - 3 långa, osv. "Lång" i det här fallet betyder mest att jag ger eftergift, man hinner inte länga på ramen hur mycket som helst på så få steg om man ska hinna få tillbaka det igen. Men eftergift både i sits och hand.
Fördelarna som jag upplevde det var att man håller skallen igång på pållen, att det blir väldigt tydlig skillnad när jag bestämmer ett antal steg, att OM det blir lite diskussion om huruvida man ska svara på hjälperna eller inte blir det bara max några steg och inte en halv långsidas tjat. (Fast jag vill inte ge efter om han verkligen sätter emot, då tar jag max 1-2 steg till innan eftergift, kanske gör halt i värsta fall.)
Nackdelen är att om han ändå skulle stänga av och inte vilja lyssna, pga för mycket sprutt framåt t ex eller att det blir för jobbigt, då krävs det stora hjälper för att hinna få tillbaka honom så snabbt som det krävs.
Sen byggde jag på övningen med att lägga in trav och galopp i samma antal steg som skritten. Det blev lite klurigare att hålla reda på antalet steg man är på och jag ville ju gärna ha det där dribblandet med fötterna som B brukar prata om, så det blev lite mer slumpvis variation. Ex: 3 stegs skolskritt- 3 stegs trav - 3 stegs skolskritt - 3 stegs friare skritt - 2 stegs skolskritt - galoppanslag osv.
På slutet tränade vi med mer fokus på galoppanslagen med skolskritt - anslag så snart det blev läge - tillbaka till skolskritt - be igen så snart det är läge (helst inom ett par steg) så vi hann med några anslag per långsida, ibland slumpvis eftergift och andas ut, och på kortsidorna fick han avlasta genom att glida på en bit i trav.
Sista försöken tänkte jag mot levad. Då blev det nästan terre-a-terre av galoppen! :)
Det blev alltså två pass igår också. Grabben var riktigt duktig tycker jag även om det fortfarande finns mycket kvar att önska. :) (men det är ju på mitt ansvar!)
Det ska bli skönt att (förhoppningsvis) inte ha lika mycket stalljobb att göra nu ett tag framöver. Har haft 4 stalljourer på ganska kort tid och ägaren till hagkompisen blev sjuk så jag har packat ovanligt många hönät till hagen. Man vill ha lite energi kvar till pållen också! :)
Kommentarer
Trackback
