Två (minst) läxor för matte
Idag höll Tabben matte-träning på flera punkter. Kanske han gör mest hela tiden iofs... Bara på olika sätt eller inte alls som man märker det?
Först gick vi ner i ridhuset och skulle träna lite. Började lugnt och fint med lite skrittjobb-böjning/ridvägar, kändes helt ok och men som att han var lite distraherad och bara lyssnade med ett halvt öra. Men det räckte för att han skulle sprätta till och bli rejält skraj när några stallkompisar gick utanför och sen kom in i ridhuset!
Det var så häftig reaktion och ingen antydning att coola ner under tiden dom höll på att gå in, så jag hoppade av.
Övade på att lära matte be hästen att stanna. Han är verkligen klurig, kanske en klyscha för det kan ju alla vara tills man hittar rätt, men när man väl hittar något som fungerar kan han plötsligt göra tvärtom för vad som känns som exakt samma signal. Något som fungerade för stunden iallafall var att verkligen överdriva känslan i mig av att vara rotad på stället och liksom spjärna med kroppen som om jag skulle tokdra emot hästen - fast utan att ta nämnvärt i grimman under tiden, ibland inte alls. Provade att backa ett par steg också med samma fokus i kroppen. Det var lite klurigare för han tog det först mest som att gå runt-runt och möjligtvis stanna från det läget emellanåt, tog ett tag innan han förstod att jag ville ha backning. Då fick han karra så efter ett par gånger gick det mycket lättare! Hihi! :)
Gick vidare med att prova lite uppsittningsträning.
Mest träning av matte som sagt, träna hästen har jag gett upp tanken om för länge sen, då det brukar bli bara sämre resultat ju mer jag tänker att det är hästen som ska göra något, att jag ska träna hästen osv.
Klurade lite på att det säkert hänger ihop- att han är så känslig för hur "rotad" och stadigt man kan stå emot med kroppen om han drar, och att det är just i momentet jag ska luta mig fram och slänga över benet han brukar gå iväg, noll "rotning" i backen då och framåtlut dessutom.
Faktiskt, så när jag överdrev att tänka att jag fortfarande håller mig rak och upprätt, eller nästan lite bakåtlut-tänk, så stod han still av sig själv ända tills jag satt mig och sen stannade han efter bara något steg igen av sig själv för att få karra! Intressant. :)
Jag vill inte älta saker och ting, brukar inte bli bättre för det, så sen gick jag vidare till att prova stanna för samma känsla uppifrån ryggen. Förstärkte med tygeln- "bridongen" eller eg. övre ringarna på stången, men framförallt försöka bestämma mig för att "nu stannar vi!" och verkligen känna det i hela kroppen. Avlasta lite i ryggen för att inte vara ivägen men trycka emot med fötterna och luta lite bakåt, blicken rakt fram eller lite uppåt. När han sen stannat försökte jag hitta känslan att jag väger precis emellan framåt och bakåt, alltså i jämnvikt, ev. aningens mer bakåt. Försöka parera det där pyttelille som kan räcka för att han ska rinna iväg. Nyttig träning, och han kunde ju stå stilla ett tag!
Det var alltså lektion nummer ett för matte. Inte så mycket krav på hästen men öva mig själv på tekniken till att få pålle stå stilla, dels motivera till det, dels ge förutsättningar för det och dels få honom förstå att det faktiskt är det jag vill.
(Gammal bild)
Sen gjorde jag faktiskt så att jag gick ner till ridhuset igen. För jag hade bestämt mig för att jag skulle trava idag och att jag ska rida två pass. Tycker inte det räknas som två om man hoppar av för att pålle sprätter och har sig och sen övar väldigt basic-kommunikationsövningar. Så jag tog mig iväg igen trots att klockan vid det laget var ca 22:40...
Så kom vi till något som jag tycker är intressant! En klurig balansgång precis som mycket annat när det kommer till ridning. Förutom att öva "lydnad" så måste ju faktiskt matte öva på att kunna fortsätta även om det känns som att lydnaden brister. Öva på att fortsätta fokusera och RIDA trots att det känns som kaos, successivt jobba bort gripreflexer och min hänga på hästen- reflex som det kan bli när jag omedvetet vill knipa mig fast och stoppa hästen genom att luta mig framåt. Väldigt nyttigt! Tack pålle som lär mig så mycket!
För jag tror ju sånt är minst lika viktigt som att ha lydnad. Har man väldigt mycket lydnad och fokuserar mycket på det tror jag det är lätt hänt (särskilt för såna som mig) att man blir bekväm i det och van att inte gå vidare om det känns som kaos utan backa tillbaka mer och mer till ett läge där man känner att man har kontroll igen.
Det blev alltså lektion två som pålle försöker lära matte. :)
Han var aningens taggad när jag väl satte igång att rida. Försökte tänka att jag inte tar i tygeln alls i själva övergången till trav utan håller lite längre tygel precis när jag ber om trav. I kombination med lite taggad för dagen (han blir ännu mer taggad om man övat en massa halter) var det som upplagt för att pålle skulle ladda och ta galopp istället och hamna i allt möjligt kaos åt alla håll.
Jag tog lite i tygeln bara för att be om stopp när han själv tog galopp men försökte samtidigt tänka på att inte "hänga" på honom utan hålla egen balans, och att fortsätta tänka framåt med tydlig travtakt, samt såklart i nästa steg att släppa efter lite på tygeln när pålle faktiskt gjorde som jag ville med risk att det skulle bli lite galopp-hopp -o-studs igen, bara att börja om och fortsätta tänka trav och på egen balans!
Förstärkte det positiva med "vad bra vi är!" och "YES!" när han höll traven eller matte var duktig och höll bra kroppskontroll eller längde lite extra på tygeln. :) Märktes enorm skillnad på pålle!
Så småningom så höll han fortfarande på att ta galopp lite då och då, men då snarare för att han tyckte det var lättare i en sväng eller kanske prova igen vad som händer denna gång. Mycket mer sansat och jag behövde inte ta märkbart i tygeln för att sakta av utan det gjorde han själv efter bara ett halvt- ett språng.
Kunde ju inte låta bli heller att prova vad som hände om man tänkte omvandla istället för att bromsa (men låta det vara laddat, t o m trycka på lite mer energi) när han var som mest taggad. Då fick vi som mest samling OCH mest studs.. Hehe, det var spännande!
Tyckte det skulle vara skoj att prova korta lite och sen länga/trycka på, se om vi kunde få till lite längning och power framåt! Fick prova ett par gånger för jag själv är ju inte så van vid känslan vid längningar att jag kan vara tillräckligt tydlig, eller så kanske jag inte hade så bra läge innan som jag trodde, men det var roligt när han väl ökade på! :) Då råkade det bli lite galopp och studs igen, men det var bara att fortsätta fokusera på trav, på balans och kolla att jag avlastade lite i ryggen - och se glad ut! :D
Jag känner mig riktigt stolt över kvällen! Tänjde på mina egna gränser mycket! :)
Får vara värt att komma hem från stallet 23:30!
Först gick vi ner i ridhuset och skulle träna lite. Började lugnt och fint med lite skrittjobb-böjning/ridvägar, kändes helt ok och men som att han var lite distraherad och bara lyssnade med ett halvt öra. Men det räckte för att han skulle sprätta till och bli rejält skraj när några stallkompisar gick utanför och sen kom in i ridhuset!
Det var så häftig reaktion och ingen antydning att coola ner under tiden dom höll på att gå in, så jag hoppade av.
Övade på att lära matte be hästen att stanna. Han är verkligen klurig, kanske en klyscha för det kan ju alla vara tills man hittar rätt, men när man väl hittar något som fungerar kan han plötsligt göra tvärtom för vad som känns som exakt samma signal. Något som fungerade för stunden iallafall var att verkligen överdriva känslan i mig av att vara rotad på stället och liksom spjärna med kroppen som om jag skulle tokdra emot hästen - fast utan att ta nämnvärt i grimman under tiden, ibland inte alls. Provade att backa ett par steg också med samma fokus i kroppen. Det var lite klurigare för han tog det först mest som att gå runt-runt och möjligtvis stanna från det läget emellanåt, tog ett tag innan han förstod att jag ville ha backning. Då fick han karra så efter ett par gånger gick det mycket lättare! Hihi! :)
Gick vidare med att prova lite uppsittningsträning.
Mest träning av matte som sagt, träna hästen har jag gett upp tanken om för länge sen, då det brukar bli bara sämre resultat ju mer jag tänker att det är hästen som ska göra något, att jag ska träna hästen osv.
Klurade lite på att det säkert hänger ihop- att han är så känslig för hur "rotad" och stadigt man kan stå emot med kroppen om han drar, och att det är just i momentet jag ska luta mig fram och slänga över benet han brukar gå iväg, noll "rotning" i backen då och framåtlut dessutom.
Faktiskt, så när jag överdrev att tänka att jag fortfarande håller mig rak och upprätt, eller nästan lite bakåtlut-tänk, så stod han still av sig själv ända tills jag satt mig och sen stannade han efter bara något steg igen av sig själv för att få karra! Intressant. :)
Jag vill inte älta saker och ting, brukar inte bli bättre för det, så sen gick jag vidare till att prova stanna för samma känsla uppifrån ryggen. Förstärkte med tygeln- "bridongen" eller eg. övre ringarna på stången, men framförallt försöka bestämma mig för att "nu stannar vi!" och verkligen känna det i hela kroppen. Avlasta lite i ryggen för att inte vara ivägen men trycka emot med fötterna och luta lite bakåt, blicken rakt fram eller lite uppåt. När han sen stannat försökte jag hitta känslan att jag väger precis emellan framåt och bakåt, alltså i jämnvikt, ev. aningens mer bakåt. Försöka parera det där pyttelille som kan räcka för att han ska rinna iväg. Nyttig träning, och han kunde ju stå stilla ett tag!
Det var alltså lektion nummer ett för matte. Inte så mycket krav på hästen men öva mig själv på tekniken till att få pålle stå stilla, dels motivera till det, dels ge förutsättningar för det och dels få honom förstå att det faktiskt är det jag vill.
(Gammal bild)
Sen gjorde jag faktiskt så att jag gick ner till ridhuset igen. För jag hade bestämt mig för att jag skulle trava idag och att jag ska rida två pass. Tycker inte det räknas som två om man hoppar av för att pålle sprätter och har sig och sen övar väldigt basic-kommunikationsövningar. Så jag tog mig iväg igen trots att klockan vid det laget var ca 22:40...
Så kom vi till något som jag tycker är intressant! En klurig balansgång precis som mycket annat när det kommer till ridning. Förutom att öva "lydnad" så måste ju faktiskt matte öva på att kunna fortsätta även om det känns som att lydnaden brister. Öva på att fortsätta fokusera och RIDA trots att det känns som kaos, successivt jobba bort gripreflexer och min hänga på hästen- reflex som det kan bli när jag omedvetet vill knipa mig fast och stoppa hästen genom att luta mig framåt. Väldigt nyttigt! Tack pålle som lär mig så mycket!
För jag tror ju sånt är minst lika viktigt som att ha lydnad. Har man väldigt mycket lydnad och fokuserar mycket på det tror jag det är lätt hänt (särskilt för såna som mig) att man blir bekväm i det och van att inte gå vidare om det känns som kaos utan backa tillbaka mer och mer till ett läge där man känner att man har kontroll igen.
Det blev alltså lektion två som pålle försöker lära matte. :)
Han var aningens taggad när jag väl satte igång att rida. Försökte tänka att jag inte tar i tygeln alls i själva övergången till trav utan håller lite längre tygel precis när jag ber om trav. I kombination med lite taggad för dagen (han blir ännu mer taggad om man övat en massa halter) var det som upplagt för att pålle skulle ladda och ta galopp istället och hamna i allt möjligt kaos åt alla håll.
Jag tog lite i tygeln bara för att be om stopp när han själv tog galopp men försökte samtidigt tänka på att inte "hänga" på honom utan hålla egen balans, och att fortsätta tänka framåt med tydlig travtakt, samt såklart i nästa steg att släppa efter lite på tygeln när pålle faktiskt gjorde som jag ville med risk att det skulle bli lite galopp-hopp -o-studs igen, bara att börja om och fortsätta tänka trav och på egen balans!
Förstärkte det positiva med "vad bra vi är!" och "YES!" när han höll traven eller matte var duktig och höll bra kroppskontroll eller längde lite extra på tygeln. :) Märktes enorm skillnad på pålle!
Så småningom så höll han fortfarande på att ta galopp lite då och då, men då snarare för att han tyckte det var lättare i en sväng eller kanske prova igen vad som händer denna gång. Mycket mer sansat och jag behövde inte ta märkbart i tygeln för att sakta av utan det gjorde han själv efter bara ett halvt- ett språng.
Kunde ju inte låta bli heller att prova vad som hände om man tänkte omvandla istället för att bromsa (men låta det vara laddat, t o m trycka på lite mer energi) när han var som mest taggad. Då fick vi som mest samling OCH mest studs.. Hehe, det var spännande!
Tyckte det skulle vara skoj att prova korta lite och sen länga/trycka på, se om vi kunde få till lite längning och power framåt! Fick prova ett par gånger för jag själv är ju inte så van vid känslan vid längningar att jag kan vara tillräckligt tydlig, eller så kanske jag inte hade så bra läge innan som jag trodde, men det var roligt när han väl ökade på! :) Då råkade det bli lite galopp och studs igen, men det var bara att fortsätta fokusera på trav, på balans och kolla att jag avlastade lite i ryggen - och se glad ut! :D
Jag känner mig riktigt stolt över kvällen! Tänjde på mina egna gränser mycket! :)
Får vara värt att komma hem från stallet 23:30!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Härlig känsla att vara stolt över sig själv.
Trackback
