Min duktige grabb
Sen vi var iväg på träningen i Lördags (och egentligen då på Lördagen också) känns det som att min herre har mognat mentalt och/eller helt plötsligt blivit mer väluppfostrad med fötterna på jorden!
Det märks inte i en eller två situationer utan i många olika (även om han inte är guds bästa lamm för det! haha!) T ex att han bara knatade igenom vattnet i stallgången utan att bry sig om det. Han var jättecool i ridhuset sådär att även om han har sin egen vilja och sina egna idéer så hade han liksom fötterna på jorden och ett lugn som jag inte riktigt är van vid, verkade tycka det var trevligt att följa mattes direktiv.
Häromdagen hade det runnit in en del vatten utifrån in genom stalldörren så det var blött med lite pölar här och där på den delen av stallgången närmast ytterdörren. Jag frågade tjejen som tagit in honom och nej då, han hade inte brytt sig om det!
När vi promenerade en kortis så var han ovanligt cool och som sagt "fötterna på jorden". Trots att han tyckte det var lite läskigt med bron så ojade han inte upp sig och höjde pulsen nämnvärt utan det var bara att stanna och titta någon sekund, sen gick han igen när jag bad honom och lunkade på så fint. Inget övertempo som var svårt att hänga med i vilket annars känns rätt normalt om pållen inte motionerats på snart en vecka, inte ridits ut och fått kolla omgivningarna på evigheter, och i ordentligt blåsväder.
När jag släppte honom på stallgången för att han ska få gå in i boxen så provade han visserligen att gå lite längre - det är trevligt att spana in omgivningen, men när jag sa till honom något i stil med "app app, Tabac - gå hem!" så gjorde han det utan protester. Till saken hör att han MÅSTE inte alls gå in, om jag står en bit bakom honom och han fortsätter rakt fram så har jag ju egentligen inget att säga till honom om jag inte går dit och hämtar honom, på den sträckan är det rätt lätt att hinna undan matte om man vill.
Det känns lite som att han har mognat ett snäpp till närmare sin riktiga ålder.
På träningen kommer jag ihåg att det var en ganska ung häst som stökade på rätt mycket inne i stallet, och jag var så imponerad av att Tabben ändå bara stod där och såg så lugn ut och var så lättsam (med en häst som klev på grejer, sparkade i väggen, stegrade och hade sig bara några meter bredvid), och jag skojade och sa att "han kanske känner sig gammal och klok i jämförelse!" Han kanske lyssnade på vad jag sa! Haha! :-D Eller så hade jag bara huvet på spiken! ;-)
Det märks inte i en eller två situationer utan i många olika (även om han inte är guds bästa lamm för det! haha!) T ex att han bara knatade igenom vattnet i stallgången utan att bry sig om det. Han var jättecool i ridhuset sådär att även om han har sin egen vilja och sina egna idéer så hade han liksom fötterna på jorden och ett lugn som jag inte riktigt är van vid, verkade tycka det var trevligt att följa mattes direktiv.
Häromdagen hade det runnit in en del vatten utifrån in genom stalldörren så det var blött med lite pölar här och där på den delen av stallgången närmast ytterdörren. Jag frågade tjejen som tagit in honom och nej då, han hade inte brytt sig om det!
När vi promenerade en kortis så var han ovanligt cool och som sagt "fötterna på jorden". Trots att han tyckte det var lite läskigt med bron så ojade han inte upp sig och höjde pulsen nämnvärt utan det var bara att stanna och titta någon sekund, sen gick han igen när jag bad honom och lunkade på så fint. Inget övertempo som var svårt att hänga med i vilket annars känns rätt normalt om pållen inte motionerats på snart en vecka, inte ridits ut och fått kolla omgivningarna på evigheter, och i ordentligt blåsväder.
När jag släppte honom på stallgången för att han ska få gå in i boxen så provade han visserligen att gå lite längre - det är trevligt att spana in omgivningen, men när jag sa till honom något i stil med "app app, Tabac - gå hem!" så gjorde han det utan protester. Till saken hör att han MÅSTE inte alls gå in, om jag står en bit bakom honom och han fortsätter rakt fram så har jag ju egentligen inget att säga till honom om jag inte går dit och hämtar honom, på den sträckan är det rätt lätt att hinna undan matte om man vill.
Det känns lite som att han har mognat ett snäpp till närmare sin riktiga ålder.
På träningen kommer jag ihåg att det var en ganska ung häst som stökade på rätt mycket inne i stallet, och jag var så imponerad av att Tabben ändå bara stod där och såg så lugn ut och var så lättsam (med en häst som klev på grejer, sparkade i väggen, stegrade och hade sig bara några meter bredvid), och jag skojade och sa att "han kanske känner sig gammal och klok i jämförelse!" Han kanske lyssnade på vad jag sa! Haha! :-D Eller så hade jag bara huvet på spiken! ;-)
Kommentarer
Trackback
