Lugn träning
För att inte Tabben ska bli så på hugget har vi dragit ner till lugn träning nu inför kursen. Gäller att tänka strategiskt! ;-)
Jag passade också på att träna lite sånt som vi inte tränat så mycket på sistone. Böjningen övade vi mycket på och omformning, en del öppnor och is i magen, att verkligen sitta med i rörelsen (eller snarare tvärtom, hänga med för att kunna vara stabil i hästens rörelse) i heela, inte ändra fokus mitt i, tills det känns som att varje steg tar en minut. Svårare än man tror, fast det kanske beror på hur mycket man är i nuet mentalt i vanliga fall! :-)
Vi har såklart övat en del på ovanstående under övriga pass också, men det är alltid bra att variera övningarna känns det som, även om man tillfälligt vill fokusera stenhårt på en eller ett par delar.
För en gångs skull (på senaste tiden alltså..) blev det BARA skritt, hela passet! Det kändes riktigt bra.
Intressant det där hur känslan och upplevelsen av ridningen blir totalt annorlunda utifrån hur man fokuserar och minimala förändringar i sits/inverkan. T ex så känns ju inte traven alls stor eller vinglig eller svår att hänga med i, om jag själv sitter som klistrad i egen balans. Och plötsligt känns det inte svårt att hinna med att parera i skritten och placera hästens kroppsdelar där man vill ha dom när man utgår ifrån ett rakt, stabilt läge och verkligen är kvar - för då känns det som att man har längre tid på sig och färre delar slinker iväg tack vare att min kropp inte triggar till det.
Ganska självklart egentligen men man blir alltid lika förvånad över hur stor skillnad såna saker gör i ridkänslan. Även om det på papperet och för åskådarna skulle se ut som att jag gör samma saker som vanligt och rider på med samma kvalitet så känns det hundra gånger bättre för mig om jag har såna detaljer på plats. Som att passet blev mer lyckat, även om jag misslyckats med hälften av alla rörelser. :-P
Det är så tufft att sitta och rida när man får till känslan av att allt går i ultra-rapid (oavsett verklig fart så är det känslan jag tänker på), särskilt eftersom vi tidigare varit så lätt runnit iväg och man har behövt vara före hästen i tanken och snabb i vändningarna för att hinna med hästen. När man hamnar i den känslan så känns det som att hästen påminner -mig- om att jag ska vara kvar i nuet och våga "sitta kvar" utan att ändra något. Jag har så lätt att vilja göra, göra, göra hela tiden och sitta och justera och parera, eller bara allmänt åka med i hästens rörelser istället för att fokusera på att sitta kvar, sitta stilla, hålla ramen och samma muskler aktiverade så att säga.
Jättesvårt att förklara! Men tufft är det! :-)
Jag passade också på att träna lite sånt som vi inte tränat så mycket på sistone. Böjningen övade vi mycket på och omformning, en del öppnor och is i magen, att verkligen sitta med i rörelsen (eller snarare tvärtom, hänga med för att kunna vara stabil i hästens rörelse) i heela, inte ändra fokus mitt i, tills det känns som att varje steg tar en minut. Svårare än man tror, fast det kanske beror på hur mycket man är i nuet mentalt i vanliga fall! :-)
Vi har såklart övat en del på ovanstående under övriga pass också, men det är alltid bra att variera övningarna känns det som, även om man tillfälligt vill fokusera stenhårt på en eller ett par delar.
För en gångs skull (på senaste tiden alltså..) blev det BARA skritt, hela passet! Det kändes riktigt bra.
Intressant det där hur känslan och upplevelsen av ridningen blir totalt annorlunda utifrån hur man fokuserar och minimala förändringar i sits/inverkan. T ex så känns ju inte traven alls stor eller vinglig eller svår att hänga med i, om jag själv sitter som klistrad i egen balans. Och plötsligt känns det inte svårt att hinna med att parera i skritten och placera hästens kroppsdelar där man vill ha dom när man utgår ifrån ett rakt, stabilt läge och verkligen är kvar - för då känns det som att man har längre tid på sig och färre delar slinker iväg tack vare att min kropp inte triggar till det.
Ganska självklart egentligen men man blir alltid lika förvånad över hur stor skillnad såna saker gör i ridkänslan. Även om det på papperet och för åskådarna skulle se ut som att jag gör samma saker som vanligt och rider på med samma kvalitet så känns det hundra gånger bättre för mig om jag har såna detaljer på plats. Som att passet blev mer lyckat, även om jag misslyckats med hälften av alla rörelser. :-P
Det är så tufft att sitta och rida när man får till känslan av att allt går i ultra-rapid (oavsett verklig fart så är det känslan jag tänker på), särskilt eftersom vi tidigare varit så lätt runnit iväg och man har behövt vara före hästen i tanken och snabb i vändningarna för att hinna med hästen. När man hamnar i den känslan så känns det som att hästen påminner -mig- om att jag ska vara kvar i nuet och våga "sitta kvar" utan att ändra något. Jag har så lätt att vilja göra, göra, göra hela tiden och sitta och justera och parera, eller bara allmänt åka med i hästens rörelser istället för att fokusera på att sitta kvar, sitta stilla, hålla ramen och samma muskler aktiverade så att säga.
Jättesvårt att förklara! Men tufft är det! :-)
Kommentarer
Trackback
