tabbe - en träningsdagbok inom Akademisk Ridkonst

Mycket fin dag att vara ute idag! :-)
Bara ett par minusgrader, så gott som vindstilla och soligt och fint.
(Litet minus med halka och snö som rasar från taket, men annars så.)

Tabben är fräsch och fin nu, inget tecken på ömhet i hoven längre. Vilket är rätt anmärkningsvärt vare sig han hade varit oren innan eller ej, med tanke på att han var oöm både på hårt och mjukt underlag bara ca en vecka efter att han fått av sig skorna! :-)
Har redan hunnit med att rida två korta pass, ca 10-15 minuter. Det märks att han tappat muskler och ork men det är kul ändå att han är på samma utbildningsnivå som innan vi ställde av.

Något som är mindre kul är att han tappat massor i förtroende nu, ffa senaste dagarna.
Nu var det ca 5 dagar sen jag red så den lilla igångsättningen lär redan vara borta vid det här laget. Efter det så blåste det = för mycket störningsmoment för att vara i ridhuset, ridhuset var bokat (med hundar, då är det inte så roligt att vara på ridbanan heller) och så igår då när jag tänkte rida efter att en hoppgrupp hade ridit klart. Jo tjena, det gick ju bra.... eller inte! :-P
Jag hade väntat nästan en timme efter att jag var klar med stallsysslorna och drog ut på tiden ordentligt med att rykta, sadla och greja. Gick ner dit ca 10 minuter efter att deras tid var slut, och fortfarande var alla hästar och människor kvar och de hade inte ens börjat bygga bort hindren än.
Allt ståhej och skrammel med bommar, följt av ståhej med hästar som ska lastas (ridhuset har en tendens att förstora alla ljud, även utifrån) gjorde att Tabac blev hyperstressad. När de äntligen, ca en halvtimme efteråt, var lastade och klara så störningsmomenten upphörde, då var Tabben så uppe i varv så det knappt gick att gå runt i ridhuset med honom utan att han inbillade sig något farligt.

Idag så tänkte jag att nu är det en perfekt dag att rida! Ingen vind, inga störningsmoment, sol som gör att man blir lite loj och på bra humör!
Tabac hade så mycket spänning kvar i sig så han reagerade på precis allt. Det var ingen som helst idé att hoppa upp och rida. Vi spenderade istället ca en halvtimme på att bara gå runt på ridbanan och största delen med att öva på att stå stilla och försöka ta det lugnt. Tråkigt att tappa så mycket i förtroende men nu försöker jag hjärntvätta mig själv att det är inte prestationerna som räknas utan jobbet som är det viktiga. Och roliga, försöker jag alltså intala mig! ;-)
Att det inte gör något att vi får börja om från scratch igen utan att det jobbet i sig är roligt.
Har väl inte riktigt lyckats med hjärntvätten än... Men det behövs om man ska palla med, särskilt nu när vi (jag) allra helst skulle vilja trimma för att ha en chans att kunna vara med på träningen om ca 2 veckor. 

Tur att han är söt den lille rackaren! ;-)