Att vara hästägare

...borde ibland kunna jämföras med att vara förälder. Ok, jag ska inte säga så mycket om det egentligen iom att jag inte har några barn, men utifrån vad jag kan tänka mig! :-)

Haha jag skulle garanterat vara en riktig hönsmamma. Eller kanske tvärtom "äh, små barn läker snabbt!" för jag har en tendens att vara lite scizofren på den biten! ;-)
Så är det iaf med Tabben. Å ena sidan tycker jag att "Vaddå regntäcke?! Det är ju plusgrader ute! Tabben är för tusan ingen MES."
Ena gången låter det: "Ett litet sår? Bah, imorgon är det läkt! Hålla på och dutta och tramsa när man har en stålhäst." Nästa gång låter det: "Gaaah, min häst är trasig! Hjäälp!" Haha :-)





Fot-uppdatering:
Igår hade jag tänkt rida. För att hålla igång Tabben även om man tar det lite lätt, trots att jag var väldigt trött efter jobbet och vädret inte var så kul, motivationen var mao inte på topp. 
Stressade ut till stallet, in med kusarna (kvällsjour) inser att nä, Tabbens hovar måste gå först. Mitt samvete kommer inte tolerera att inte veta att jag iaf har gjort allt jag kunnat! :-P (Jag har försökt få ut hovvårdaren i ca 2½ vecka, har ringt säkert 15 gånger utan svar, har försökt få tag på en annan också utan svar.)


Så jag kämpade garanterat i 2 timmar med att fila till hovarna, ta bort det som var uppenbart snett/för mycket utväxt, försökte runda till lite i kanterna i tån iaf, skära bort lite i strålfårorna, bara sånt jag behärskar mao men garanterat inte en "riktig verkning" utifrån hur det borde ha sett ut. Haha lustigt nog så tittade en hovslagare förbi under tiden, så jag passade på att få lite tips! ;-) Det brukar INTE dyka upp hovslagare i stallet bara sådär, så oddsen för att det gör det just när jag ska verka sisådär 21:00 en lördagkväll lär ju inte vara höga, haha! Typiskt att hon hade skadat sig.

Tabben har gått och spänt sig/felbelastat nu när hovarna växt ut för mycket så från att normalt sett vara lättare att lyfta bakhovarna än fram, så är han just nu jätteanti att hålla upp högerbak (lyfta gick ju an, men hålla kvar någon längre stund var det inte tal om). Det märktes att det berodde på spända muskler, vet ju hur han brukar se ut och kännas i musklerna i vanliga fall, plus att han alltid brukar bli så gradvis i samband med att det börjar vara dags att verka.
Jag fick ömsom hålla upp hovar och kämpa för att hålla kvar dom samtidigt som jag gjorde mina tappra försök att fila till och få det så bra gjort som möjligt, ömsom massera/stretcha lätt för att han skulle bli villigare att hålla uppe benet, och ge mig en sportslig chans att klara hålla dom på honom. *pust* Mjölksyra är bara förnamnet, mina ben och armar skakade! Det går inte att vålda upp hovarna på en 550kg´s pålle, även om man ofta hade önskat det! ;-)

Idag blir det till att ta tjuren vid hornen igen. Kan inte låta honom gå med ojämna bakhovar. :-o Jag klarade inte av att göra klart högerbak. Men om det går enligt planerna så måste jag bannemig ta och rida också. Synd att inte dygnet har fler timmar, det hade varit lättare att orka och hinna med allt då!
Borde egentligen träna ikväll också för nu har jag inte tränat sen i Onsdags. 
*suck* helst ska jag alltså hinna hem så snart som möjligt från jobbet vid 18 när jag slutar, för att hinna med att mata mig själv och marsvin, träna (inkl. två ombyten) ut till stallet, sen lär man väl vara klar där vid 22, och så börjar det om igen imorgon.
Haha ok, jag känner mig lite gnällig nu, men jag gillar INTE dom här jobb-passen. När man slutar 18 då känns det som att man kliver upp, går till jobbet, stressar ut till stallet, går och lägger sig och sen börjar allt om igen när man vaknar, plus att det sabbar dygnsrytmen till när man ska gå upp tidigt.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Trist att du inte fått tag i hovvårdaren som du ska!

Men det där fixar du nog ;)



Ja alltför ofta önskar man att dygnet hade fler timmar!!!

2010-06-21 @ 13:26:21
URL: http://walkyria.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0