Bryta sina egna vanor, lättare sagt än gjort!


Ett utav de bättre lägen vi får till i dagsformen i skritt - högervarvet. Ryggen är med, omän lång, nosen hyfsat framme, böjningen väldigt svag men ser jämn ut tycker jag. Återstår att jobba bogarna mer fria, men hellre att man "kommer åt" högerbak öht i den grad han klarar av än att man kräver för mycket och får en massa andra fel.


Lite sammanfattning från senaste tidens träning nu i nya sadeln är att vi har tappat en del, tråkigt nog. Förhoppningsvis pga någon form av utvecklingsfas... Eller lite stelhet sen 4 dagars vila som vi får jobba bort igen alt. att jag själv kommit av mig och måste jobba ikapp igen efter vilan. Hursomhelst så håller vi på att jobba oss uppåt igen! :-P
Framförallt högervarvet har varit svårt nu på sistone. Och för mycket skjutkraft överlag, å andra sidan har vi nog alltid haft det att jobba med i skritten, hade några ljusglimtar där när det *poff* gick bättre i samband med sadelbytet men annars så. Då var han också väldigt lätt fram mot vad han brukat, att det kändes som att man kom åt hela överlinjen och fick med framdelen, vilket hittills annars varit svårt i skritten. Kanske har jag ändrat något i sitsen, men det känns ändå inte som hela sanningen eftersom han är väldigt tydlig med när han är mottaglig för sitsen eller inte, och det har varit mycket där det brustit så jag helt enkelt haft svårt att komma åt honom. Nu har jag nog också blivit mycket mer "huvudfokuserad" att det på något vis skulle vara mer ok att skjuta på och gå lite framtungt så länge man får till en hyfsad styrning/böjning och att han söker sig framåt/nedåt. Vilket säkert är bra det också, men får man inte med den viktiga pusselbiten att han ska bli av med överskottet av skjutkraft och förbättra strukturen är man ändå på ruta ett och stampar. Då ser jag personligen hellre att han går över tygeln men fri så är iaf nosen framför lod majoriteten av tiden och att man iaf kommer åt rumpan så att säga. Kanske har det med betslingen att göra också, att jag haft lättare att plocka upp/fram honom med kapsonen, fast det ser jag lite som pest eller kolera eftersom jag inte vill behöva ta upp/fram huvudet för att undvika att han tar stöd. Krävs så yttepyttelite för att man av misstag ska sitta och ge stöd åt skjutkraften när man i själva verket trodde att man satt med en lätt kontakt!

Hursomhelst så för att komma vidare så har jag planerat att lägga mer fokus på Birgittas övningar, försöka strukturera upp passen och även syftet med passet (och se till att variera det...) för att inte fastna i tragglande eller ett läge där man har svårt att avgöra om det gick åt rätt håll eller inte.
Ett steg i processen för att skärpa mig själv mentalt har jag tänkt ska bli att för varje pass ge kritik i efterhand - men bara om det vi gjort bra! (Lite tvärtom sådär! ;-) ) I syfte att jag själv ska bli målinriktad och vilja göra något bra även en dag som känns som en dålig dag. Bland annat. 


Idag då, Måndag, så hade jag i ärlighetens namn inte strukturerat upp passet så detaljerat. Inte som jag följde iaf! ;-) Tanken var att öva på ridvägar och vara noggrann i varje steg, men vid behov ta bort lite fokus från att kvalitén "just då" blir bra till förmån för att helt enkelt bli noggrannare med att han följer vart jag ber honom gå till förmån för framtida jobb. Kanske något som känns självklart för de flesta, egentligen för mig med, men jag blir väldigt påverkad känner jag av kuse som går dit jag styr med sitsen - inte med övriga hjälper (att han dessutom gärna flyttar min sits när det blir onödigt knöligt enligt honom/hans fysik m.m. underlättar inte!) egentligen känns det väldigt konstigt att straffa kusen för att han går dit jag placerat honom, eller brustit i att placera honom. Desto viktigare att strukturera upp det i "nu fokuserar vi på vägarna!" 

Bra för dagen

- jag var fokuserad och red vidare även vid lindrigare störningsmoment 
-hade relativt lätt att hålla koll på höfterna. fick till många fina glimtar och även lite längre sträckor där det kändes bra i högervarvet
-jag hittade ett bra mellanläge mellan att kräva såpass bra kvalitet att det underlättar att göra det jag ber om och att samtidigt fokusera på ridvägarna, tummade lite på båda = inte riktigt syftet med passet, men huvudsaken var att känslan var bra.
-vi gjorde lite fina uppsamlingar där jag var duktig på att hitta balans i sits/hand/effekt, jag prioriterade rätt svar i liten skala och trappade sen upp liite i taget såpass att han skulle klara av att hänga med. red på känsla mao. hör Birgittas röst i huvudet "han klarar minsann mer!" (så säger hon f ö förmodligen för att det verkligen blir yttepyttelite resultat när jag "tar vad jag får", hon är verkligen inte sån som ska pressa hästarna! :-P ) men nu vill jag "börja om" med kommunikationen och vara noggrann med att börja lite och trappa upp, att vi ska kommunicera och att han rent fysiskt ska klara att hänga med. i ett läge där man redan som utgångsläge har svårt att få med framdelen känns det som en bra prioritering.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0