Jahapp... Nu då?
Nu har jag inte ens hunnit vänja mig vid nya sadeln än (vilket jag mao är medveten om) men ändå har jag en dålig magkänsla! =/
Den verkar tyvärr inte funka så bra för oss vilket är grymt tråkigt. Jag försöker hitta ursäkter och åtgärder till än det ena och än det andra, men när det blir såpass många detaljer så får jag snart inse att nä, det var nog inte tänkt att vi skulle ha den här sadeln!
Tabben verkar inte trivas med den. Dels är han sur när jag sadlar, vilket i sig inte är något konstigt för det var han med chezz-sadeln också och beror nog en del på dels gjorden i sig och i kombination med vart den är placerad (hamnar längre bak än med dressyrsadeln, men placeringen är ju tänkt för att sadeln ska ligga mer stabilt). Men han surar när jag bara lägger på sadeln också. Sen tycker jag han har börjat få en del spänningar i sina muskler senaste veckan sen jag började rida i sadeln. Det kan bero på annat också, såklart, men timingen i kombination med att det känns som att det blir punkttryck fram när man lägger handen under sadeln känns som en alldeles för uppenbar koppling.
Sen hamnar jag lätt framåttippad i den här också tycker jag. Som att den placerar mig mer än chezz-sadeln men att den (troligen pga att hästen är byggd så, jag skyller inte på sadeln i sig!) placerar mig dels en bit bak och dels framåttippad. Försöker jag kompensera åt andra hållet blir det lätt stolsits istället.
Jag tycker det känns som att jag sitter för brett så att höfterna blir svårreglerade - vilket nog kan bero på att jag rider med lite kortare läder än vanligt, men DET i sin tur beror på att annars håller jag nästan på att tappa vänster stigbygel och får sitta och fiska i traven! =P Jag hamnar lätt snett och har svårare att reglera mig själv än i chezz-sadeln.
Har inte hunnit vänja mig än vid det högre fram- och bakvalvet och det blir mer av ett projekt att ta sig i och ur sadeln. Det var t ex ganska läskigt andra gången jag skulle rida i sadeln när lyset i ridhuset plötsligt dog efter max 10 minuters ridning! Innan ögonen vant sig var det så svart att jag inte ens såg hästen framför/under mig, och när man vet att han faktiskt måste stå stilla om jag ska kunna hoppa av samtidigt som han blir nervös av att jag sitter och oroar mig för det, ja då blir det ingen bra kombination! Men han var duktig och reagerade förhållandevis coolt.
På plus-sidan så tycker jag själv att det känns som att jag blir stadigare när jag t ex bara vill stå stilla och känner mig tryggare i det läget än i dom andra sadlarna jag haft. En sån grej påverkar mycket mentalt så hästen är faktiskt benägen att vara lugnare i det stillaståendet även om ovanan fortfarande tydligt sitter kvar (att inte gärna stå stilla). Mao förmodligen lättare att jobba på i den här sadeln än någon av dom andra. Och jag känner mig tryggare överlag tack vare fram- och bakvalvet när det gäller att inte drutta i backen (då är jag mer orolig över att inte drutta i backen om jag av någon anledning skulle vilja! ;-) ) och jag känner mig aningens mer oberoende av hästen än i chezz-sadeln. Att det inte i riktigt samma grad gör något om hästen plötsligt börjar yrsa upp sig.
Jag har verkligen inte någon bra sits i nya sadeln! =P En del kanske kan komma med tid och jobb, men då försvinner liksom poängen med att skaffa en sadel som underlättar den biten. Nåväl, lite tidigt känns det att bestämma antingen bu eller bä. Har ridit i den 5 gånger om jag inte minns fel. Bara någon enstaka av dom gångerna tycker jag att jag som ryttare har gjort en bra insats, i övrigt kan det mycket väl vara sitsen eller ridningen öht som påverkar hästen. Dock inte det man märker vid sadlingen såklart.
Idag var han väldigt travsugen. När han blir sån så brukar det inte vara någon idé att bråka med honom om att gå i skritt, så vi la in travjobb istället ganska tidigt. Jag har såhär i efterhand riktigt dåligt samvete över jobbet, både när jag ser bilderna och när jag tänker tillbaka på att jo, det blev nog lite väl ensidigt och krävande! Försöker se sånt som positivt (också) för att försöka komma fram till det som blir bra. Till slut, förhoppningvis! ;-) Faktiskt så tyckte jag att senaste svackan har varit rätt så givande. Det blir såklart lite på hästens bekostnad men det känns oundvikligt i längden. T ex så har jag varit tvungen att tänka efter och planera ännu mer inför passen, visualiseringsträna och försöka bli ännu bättre på att vara i nuet och programmera in hjärnan till hur den ska reagera i olika situationer. 
Kort och framtung... *host*
Tja, lite gung tror jag iaf att vi fick igång. 
(Ytterhanden håller inte i tygeln utan petar på halsen för att be om vändning. Till mitt försvar! ;-) )
