Vad gör man nu då?
Eftersom Tabben börjat hosta i ridhuset ville jag helst låta honom slippa ridhuset ett tag, särskilt nu när han ändå skulle vila ett par dagar. Sen kom jag fram till att det är älgjakt i skogen, jag är förkyld och orkar knappt gå någon promenad ändå, och RIDER jag ut så spricker det där med att han inte ska ha någon ryttare på ryggen åtminstone någon dag efter behandling. Inte för att jag tror det gör så mycket när han enbart fått behandling på två områden på huvudet (värre om han fått rygg- eller höftbehandling menar jag) men oavsett var jag inte fit for fight till att rida.
Vilket får mig att fundera över varför jag pang bom blev förkyld? Varning för känsliga - flummigt! ;-)
I Torsdags fick jag själv behandling av en osteopat. Som verkade jobba enligt KST, alltså ungefär samma som vi håller på att lära oss. Anledningen att jag tror det (på honom själv så lät det inte som att han bara jobbade kraniellt innan han började behandla) är för att han ENBART jobbade från huvud/nacke. Den gången iaf.
Det jag fick höra var att mitt högerben är ett par cm längre och högerhöften är förskjuten längre ner än vänster höft. Framåttippad i höften på högersidan tyckte jag han sa. Även så var "funktionen" i korsbenet nedsatt både på höger och vänster sida, det var ömt i en ryggkota ungefär där ländryggen slutar uppåt (sista bröstkotan tror jag), Atlaskotan var totalt låst och gissningsvis fick han känningar av temporale/bihålor för han undrade om jag hade haft några känningar i bihålorna. Vilket jag inte trodde att jag hade haft men att konstant vara lite snuvig/täppt i näsan räknades nog till det (jag har själv trott att det beror på dammallergi, svårt att INTE utsätta sig för damm när man har marsvin hemma och pysslar med hö, spån och dammig häst i stallet varje dag).
Efter behandlingen så nämnde han att gamla krämpor kan blossa upp (vilket ju är samma inom KST) innan de försvinner. Därav att det kan vara orsaken till att jag dagen efter blev förkyld. Först fattade jag inte ens att jag var förkyld utan trodde jag hade fått en allergireaktion, det var först när jag kom till jobbet och fortfarande snörvlade och började känna av feber som jag fattade vad det var.
MEN på fredagen så behandlade jag ju Tabben. Med fokus på luftvägarna. Det var under den behandlingen det började klia i näsan och bli lite snörvligt för att sen gå över till rejält illamående och jag bara ville avsluta så fort som möjligt för att jag blev helt matt. Första tanken var att det var Tabben som fört över något på mig eftersom man kan känna av en del av det hästen känner under behandlingen. Men hur jag en försökte efteråt så gick det inte bort.
Kanske var det en kombination av den behandling jag fått och att jag själv sen behandlade, att jag gjorde av med för mycket energi eller så?
Hursomhelst tyckte jag det var väldigt intressant. Nu försöker jag ställa in på att bli frisk igen (var hemma från jobbet igår och idag Lö-Sö) för att inte tappa för mycket på jobbet. Har tänkt klara månadsmålen den här månaden för att få lite extra kosing vid kvartalsbonusen i Oktober! Nu lär jag få jobba lite övertid också om jag ska ta igen för karensdagen.
Blev lite Off Topic. Tillbaka till stallet igår då; jag skulle ta in två ston som stod i samma hage nära stallet. Den ena vet jag är lite jobbig att gå med och värre ju senare det blir (har stegrat sig mot mig och försökt galoppera iväg bl a), den andra är en ganska ung häst som är ny i stallet så den hade jag inte någon vidare koll på. Har aldrig tagit in den tidigare. Eftersom jag visste att häst 1 var jobbig och inte gärna lät sig bli lämnad tänkte jag ta henne först. Men häst 2 var svår att få iväg från grinden hur jag än vevade och schasade, hon kom liksom bara tillbaka. Men så passade jag på när jag lyckats få iväg henne några meter. Det knäpper av elen och jag vet att häst 1 är rädd både för knäppandet och grinden (att få elen på sig) så när häst 2 plötsligt försökte gå rakt igenom eltråden jag höll i så blev jag lite ställd, försökte veva undan henne med tråden men då drog hon förbi på yttersidan istället! :-P *suck* Lös häst!
Jag ledde in häst 1, kändes inte som att jag skulle kunna fånga någon häst under tiden jag höll i den ändå. När jag nästan var framme kom andra hästen intravande i stallet och började hälsa på hästar och pipa till och ha sig. Då var hon bara att fånga. Bra att hästar är flockdjur! ;-)
Men jag undrar hur ägarna till hästarna brukar göra. Om de kanske tar den andra hästen först, brukar ta in hästarna tidigare (det här var ändå tidigt för att vara mig, ca 18:30, sen mockade jag och grejade klart innan jag tog in dom andra två) eller tar båda samtidigt. Får se hur det går ikväll när jag ska ta in dom igen!
Det blev lite för ofokuserat jobb i ridhuset idag. Jag ville öva Tabac på att stå stilla framför mig vänd mot mig, en övning från Perry Wood´s bok igen. Men det var svårare än beräknat, kanske framförallt för att man inte fick någon vidare back-signal i hans vanliga grimma och grimskaft jämfört med repgrimman (Rosa vill att skakning i grimskaftet betyder back men det var svårt att förstärka när han ignorerade eftersom det knappt kändes på maxtryck). När jag väl fick honom en bit ifrån så ville han inte ha huvudet vänt mot mig. Det kan ha varit för att det fortfarande var för nära så han kände sig trängd eller vad vet jag. Borde inte pyssla med sånt jag inte har koll på. Jag försökte vända huvudet mot mig men då ville han gå, och helst över mig. Då blev det back igen. Mycket grottmänniskospråk från min sida känner jag. Han tyckte nog att jag var lite väl dominant/bossig också så han var tvungen att avreagera sig/protestera för han ville hugga tag i spöet och grimskaftet. Spöet använde jag inte i några signaler utan var tänkt till "tömkörning" senare. Att jag då viftade spöet fram och tillbaka så det skulle dutta till honom om han försökte ta tag i det bekom honom inte, när det nästan slog på honom och han fortfarande bet på spöet så tyckte han nog bara att matte var dum.
Sen tänkte jag att vi gör lite förvända öppnor à la min fejk-tömkörning med bara änden på grimskaftet istället för tömmar. För att gymnasticera lite och få jobba lite trots att det inte blev någon ridning. Då blev han trotsig och tyckte matte var dum igen, första instinkten när jag skulle korrigera honom rätt var att ångvälta iväg åt andra hållet istället. Och det var knappast för att det var jobbigt utan antingen som protest för att han tyckte jag var orättvis (otydlig) eller så satt det kvar den där dåliga stillaståendeträningen. *suck* man MÅSTE ju träna för att bli duktig på kommunikation. Men jag har dragit mig för det just av den här anledningen, att så länge man INTE är bra blir relationen snarare sämre. Stackars Tabben!
