Tränsbettsträning
Igår hittade jag ett tränsbett som lämnats med Kalle men legat undangömd i en påse hemma, hittade den av en slump när jag funderade på vad sjutton det var för påse som hängde med jackorna i hallen! :-P Är förmodligen lite för lång egentligen för Tabbens mun, men just nu känns det som att bettet hellre får vara en halv cm för långt än en halv cm för kort så det åker in i munnen och (ser ut att) orsaka skav i mungiporna. Passade på att ta med nya tyglarna också ut till stallet så jag kunde plocka ihop en egen tränsuppsättning till tränsbettet och slippa pussla om för varje gång!
Vad ska man säga. Jag tror träningen var konstruktiv eftersom det kändes bättre mot slutet, men såvärst roligt var det väl inte (lite tjatigt och lätt att det blev negativt snarare) och det gick sämre än jag trott i förväg.
Att bry sig om formen var det inte tal om. Inte heller blev det någon (frivillig) trav eftersom vi hade nog att öva på i skritten. En sak var att man inte får rycka åt sig tyglarna (Tabben går helst på HELT utsläppt 3-meterstygel när han går på tränsbett...hela tiden) men det var inte så illa som förra gången ändå. Kanske hann jag vara lite mer konsekvent när jag var mentalt förberedd. Skakade lätt i tygeln när han försökte roffa åt sig den så hajade han till.
Sen övade vi litegrann på styrningen, mest mig själv skulle jag tro. Man kan ju tycka att det ska vara enklare på tränsbett (vilket jag egentligen tycker men det man är mest van vid för tillfället har en tendens att bli enklast!) men jag kom liksom inte åt bakbenen och överlinjen på samma sätt och fick inte gratisinramningen av skänklarna på stången. Gick helt ok ändå, förmodligen inte värre än på stången bara att det uttrycktes lite annorlunda. Sen övade vi mycket på halter och halvhalter. Jag tog förhållningarna som kramningar och höjde ibland handen för att få tygeltaget "gå igenom" istället för att han hänger sig framåt mot handen. Sen ökade jag successivt om han inte lyssnade, ville inte börja segdra (ge honom något att dra emot) av samma anledning - att han inte ska hänga sig i handen och dra emot. Det krävdes en del innan han började lyssna men det blev ändå bättre och bättre, snabbare reaktion och inte lika högt i fas innan han reagerade.
Som sagt, jag upplevde passet konstruktivt. Även om det är frustrerande att gå såpass "back to basics" och inte ens kunna varva passet med roligare saker! :-P Lyckligtvis var det såna "basics" som vi behöver på stången också, kanske får vi lite gratis där tack vare tränsbettsträningen.
Vad ska man säga. Jag tror träningen var konstruktiv eftersom det kändes bättre mot slutet, men såvärst roligt var det väl inte (lite tjatigt och lätt att det blev negativt snarare) och det gick sämre än jag trott i förväg.
Att bry sig om formen var det inte tal om. Inte heller blev det någon (frivillig) trav eftersom vi hade nog att öva på i skritten. En sak var att man inte får rycka åt sig tyglarna (Tabben går helst på HELT utsläppt 3-meterstygel när han går på tränsbett...hela tiden) men det var inte så illa som förra gången ändå. Kanske hann jag vara lite mer konsekvent när jag var mentalt förberedd. Skakade lätt i tygeln när han försökte roffa åt sig den så hajade han till.
Sen övade vi litegrann på styrningen, mest mig själv skulle jag tro. Man kan ju tycka att det ska vara enklare på tränsbett (vilket jag egentligen tycker men det man är mest van vid för tillfället har en tendens att bli enklast!) men jag kom liksom inte åt bakbenen och överlinjen på samma sätt och fick inte gratisinramningen av skänklarna på stången. Gick helt ok ändå, förmodligen inte värre än på stången bara att det uttrycktes lite annorlunda. Sen övade vi mycket på halter och halvhalter. Jag tog förhållningarna som kramningar och höjde ibland handen för att få tygeltaget "gå igenom" istället för att han hänger sig framåt mot handen. Sen ökade jag successivt om han inte lyssnade, ville inte börja segdra (ge honom något att dra emot) av samma anledning - att han inte ska hänga sig i handen och dra emot. Det krävdes en del innan han började lyssna men det blev ändå bättre och bättre, snabbare reaktion och inte lika högt i fas innan han reagerade.
Som sagt, jag upplevde passet konstruktivt. Även om det är frustrerande att gå såpass "back to basics" och inte ens kunna varva passet med roligare saker! :-P Lyckligtvis var det såna "basics" som vi behöver på stången också, kanske får vi lite gratis där tack vare tränsbettsträningen.
Kommentarer
Trackback
