Springa springa!
Måndag
Tabben var lite knepig idag tyckte jag. Eller så var det jag som inte lyckades fokusera tillräckligt mycket. Sen kändes han lite sned som vanligt och ville väl inte gärna vara med på mina petiga volter... Det var bara trav som gällde tyckte Tabben och lite väl mycket skjutkraft vilket gör att han lätt går emot handen (kan hamna bakom lod och allmänt inte svara särskilt bra för tyglarna mot vad han gör sina bra dagar). En grej som jag kom att filosofera över efter ridpasset var hur Tabac hela tiden kollar vem som har störst vilja. Om jag inte bryr mig tillräckligt mycket om huruvida vi gör som jag vill eller inte (och sen verkligen insisterar/fokuserar ända tills jag får rätt svar) så bestämmer ofta Tabben vad vi ska göra. Vilken gångart (trav eller skritt), hur långa tyglar, vilket tempo, vart vi ska osv. Om jag däremot klarar att fokusera tills det blir som bilden jag hade i huvudet -och då verkligen SKAPAR en bild/detaljerad känsla så jag klarar att fokusera- då kan han gå hur bra som helst. Minsta lilla jag tappar det så bestämmer Tabben vad som ska hända...
Jag har ju vetat hela tiden att han kräver grymt mycket fokus men inte riktigt reflekterat över det såhär. I hagen är han en sån där viljestark envis sak som står där han står om någon försöker flytta honom, hur dom än försöker (har sett med egna ögon hur dom i princip försökt gå rakt på honom och preja undan eller vevat med framdel/bakben och fått in ordentliga dunkar utan att han flyttat på sig), en sån som vinner på sitt fokus och sitt självförtroende att han kommer lyckas? Jag har halvtomhalvt inte velat plocka bort det helt från ridningen även om det hade varit praktiskt att bara kunna sitta och åka med huvudet i det blå ibland. För att jag tycker det är charmigt när han tar egna initiativ och visar självförtroende. Huvudsaken att jag KAN få honom lyssna när jag vill eller har behov av det?
Tisdag
Idag tänkte jag försöka på dels lite mer styrketränande pass och dels mer fokus/petighet från min sida. Att jag är med hela tiden, försöker iaf. Det gick riktigt bra till en början, kanske inte tekniskt sett eftersom det krävdes en del piller (övade förvänd böjning/svaga förvända skolor först i skritt och sen trav) men han hade sådär trevligt mycket energi som man ändå kunde utnyttja! :-) Känns som att man sitter på en krutdurk som ändå formar sig efter vad jag vill och där jag ändå kan bestämma takt och använda en del av energin till bärkraft. Duktig Tabbe! (och matte...)
Sen fick det en lite lustig vändning, plötsligt övade vi oväntat galopp! *host* Det var något som knäppte till och tydligen blev han övertaggad och ville springa ifrån det i galopp. Först tänkte jag "aj aj, skenande häst! jag kommer inte få stopp, likabra att invänta den ofrivilliga avsittningen..." skenande häst var egentligen överdrivet, tror han hade överskottsenergi helt enkelt och har börjat bli van att reagera så från löslongeringen med galoppträning snarare än att stanna och titta/lyssna som jag präntat in i honom tidigare. Han saktade av efter inte alltför lång sträcka och stod då ganska lugnt förutom att han nog blev smittad av mina halv-spagettiben. Fegmatte! ;-) Sen visste jag att en stallkompis borde vara på väg snart till ridhuset och skulle lägga fram lite bommar och allt så då astt jag av och skrittade lite med honom från marken istället. Tycker det är svårt att bota spagettiben från hästryggen eftersom dom har en tendens att fortsättta vara spagettiben ett tag även om jag redan lugnat ner mig mentalt.
När jag sen satt upp igen kände jag fortfarande den trevliga energin och han var inte direkt överilad trots att han kan bli extra taggad ibland när man sitter upp nästa gång. Men JAG hade fått sämre sits, att jag liksom hukade ihop mig ngt, någon tillfällig mental spärr förmodligen. Då kändes det svårt att uppleva att jag red framifrån och bak, blev snarare något mot motsatsen och även när jag tänkte fokusera "nu SKA jag känna att jag sträcker på mig och känner bakhovarna/höfterna!" så var det grymt svårt, tyckte jag föll framåt. Korta stunder (några sekunder typ :-P ) fick jag till det tycker jag. Sen var det den biten med att inte ändra tyngdpunkten, det klarade jag inte alltid ens när jag kom ihåg att fokusera på det. Får jobba mer med det!
Det var ett kul pass idag ändå. För i efterhand efter mini-skenturen så kändes det komiskt att jag tänkt hala ut på galoppen ett tag till men Tabben minsann tyckte det var dags! ;-D
Tabben var lite knepig idag tyckte jag. Eller så var det jag som inte lyckades fokusera tillräckligt mycket. Sen kändes han lite sned som vanligt och ville väl inte gärna vara med på mina petiga volter... Det var bara trav som gällde tyckte Tabben och lite väl mycket skjutkraft vilket gör att han lätt går emot handen (kan hamna bakom lod och allmänt inte svara särskilt bra för tyglarna mot vad han gör sina bra dagar). En grej som jag kom att filosofera över efter ridpasset var hur Tabac hela tiden kollar vem som har störst vilja. Om jag inte bryr mig tillräckligt mycket om huruvida vi gör som jag vill eller inte (och sen verkligen insisterar/fokuserar ända tills jag får rätt svar) så bestämmer ofta Tabben vad vi ska göra. Vilken gångart (trav eller skritt), hur långa tyglar, vilket tempo, vart vi ska osv. Om jag däremot klarar att fokusera tills det blir som bilden jag hade i huvudet -och då verkligen SKAPAR en bild/detaljerad känsla så jag klarar att fokusera- då kan han gå hur bra som helst. Minsta lilla jag tappar det så bestämmer Tabben vad som ska hända...
Jag har ju vetat hela tiden att han kräver grymt mycket fokus men inte riktigt reflekterat över det såhär. I hagen är han en sån där viljestark envis sak som står där han står om någon försöker flytta honom, hur dom än försöker (har sett med egna ögon hur dom i princip försökt gå rakt på honom och preja undan eller vevat med framdel/bakben och fått in ordentliga dunkar utan att han flyttat på sig), en sån som vinner på sitt fokus och sitt självförtroende att han kommer lyckas? Jag har halvtomhalvt inte velat plocka bort det helt från ridningen även om det hade varit praktiskt att bara kunna sitta och åka med huvudet i det blå ibland. För att jag tycker det är charmigt när han tar egna initiativ och visar självförtroende. Huvudsaken att jag KAN få honom lyssna när jag vill eller har behov av det?
Tisdag
Idag tänkte jag försöka på dels lite mer styrketränande pass och dels mer fokus/petighet från min sida. Att jag är med hela tiden, försöker iaf. Det gick riktigt bra till en början, kanske inte tekniskt sett eftersom det krävdes en del piller (övade förvänd böjning/svaga förvända skolor först i skritt och sen trav) men han hade sådär trevligt mycket energi som man ändå kunde utnyttja! :-) Känns som att man sitter på en krutdurk som ändå formar sig efter vad jag vill och där jag ändå kan bestämma takt och använda en del av energin till bärkraft. Duktig Tabbe! (och matte...)
Sen fick det en lite lustig vändning, plötsligt övade vi oväntat galopp! *host* Det var något som knäppte till och tydligen blev han övertaggad och ville springa ifrån det i galopp. Först tänkte jag "aj aj, skenande häst! jag kommer inte få stopp, likabra att invänta den ofrivilliga avsittningen..." skenande häst var egentligen överdrivet, tror han hade överskottsenergi helt enkelt och har börjat bli van att reagera så från löslongeringen med galoppträning snarare än att stanna och titta/lyssna som jag präntat in i honom tidigare. Han saktade av efter inte alltför lång sträcka och stod då ganska lugnt förutom att han nog blev smittad av mina halv-spagettiben. Fegmatte! ;-) Sen visste jag att en stallkompis borde vara på väg snart till ridhuset och skulle lägga fram lite bommar och allt så då astt jag av och skrittade lite med honom från marken istället. Tycker det är svårt att bota spagettiben från hästryggen eftersom dom har en tendens att fortsättta vara spagettiben ett tag även om jag redan lugnat ner mig mentalt.
När jag sen satt upp igen kände jag fortfarande den trevliga energin och han var inte direkt överilad trots att han kan bli extra taggad ibland när man sitter upp nästa gång. Men JAG hade fått sämre sits, att jag liksom hukade ihop mig ngt, någon tillfällig mental spärr förmodligen. Då kändes det svårt att uppleva att jag red framifrån och bak, blev snarare något mot motsatsen och även när jag tänkte fokusera "nu SKA jag känna att jag sträcker på mig och känner bakhovarna/höfterna!" så var det grymt svårt, tyckte jag föll framåt. Korta stunder (några sekunder typ :-P ) fick jag till det tycker jag. Sen var det den biten med att inte ändra tyngdpunkten, det klarade jag inte alltid ens när jag kom ihåg att fokusera på det. Får jobba mer med det!
Det var ett kul pass idag ändå. För i efterhand efter mini-skenturen så kändes det komiskt att jag tänkt hala ut på galoppen ett tag till men Tabben minsann tyckte det var dags! ;-D
Kommentarer
Trackback
