Nallebjörnsridning

Eftersom Tabben fick behandling igår blev det slödag idag. Jag ville inte låta honom vila helt, kanske mest för att jag ville hålla koll på hur han rörde sig, så det blev ner till ridhuset en sväng och öva på att hoppa upp barbacka med kapsonen igen!
Hua vad snäll han var! :-)
Han gick iväg när jag slängde mig över (förståeligt) men bara något steg av ren vana och sen stannade han och kunde stå stilla en stund när jag påminde honom. Och matte var duktig som öht lyckades slänga benet över storrumpan den här gången också!
Jag red en liten bit och gjorde halt några gånger. Han svarade segt för tyglarna men så förstår han ju inte det där med att man inte går emot trycket på kapsonen än. Det är det vi håller på att lära in lite successivt. Egentligen ville jag lära honom att böja halsen/ställa nacken vid stillastående från hästryggen också men han tror att han ska vända framdelen om jag tar i tygeln så det gick lite si och så med det. Han var duktig ändå!

En av unghästarna i stallet (nåja, 4 år...) betedde sig underligt idag. Det var medryttaren som skulle motionera honom.
Plötsligt när jag gick en bit innanför spåret med Tabac så kom unghästen på utsidan och stannade vänd mot oss och började stegra, nästan hoppa upp och ner med framdelen. Inte så trevligt! Jag skyndade mig bort därifrån med Tabben, vi vill inte ha några stora unghästhovar på oss inte! :-P
Något som störde mig enormt var efteråt när vi skulle gå in. Jag tänkte passa på att gå ut samtidigt som Bellman så slapp man störa tjejen som var kvar där inne och red en gång till. Så jag gick före och öppnade dörren och traskade sen på hemåt när jag plötsligt får höra/se när jag vände mig om hur unghästen står och hoppar upp och ner igen och verkade försöka kasta sig för att komma loss. Jag har aldrig sett honom göra så förut så för mig var det väldigt överraskande. Min tanke var - bäst jag skyndar mig hem med Tabben så vi inte står ivägen om B sliter sig och drar hem... Men medryttaren började skrika på mig "Hallå!! Någon måste stänga också!" Eh, ja, tänker jag. Den som gick ut sist kanske? Sen kommer nya skrik: "Du kan ju inte bara gå sådär!!"
Eh, nähä? Självklart hade jag kunnat stanna och vänta OM hon hade bett om det. Själv har jag aldrig sett hästen reagera så förut och den har ändå stått i stallet ungefär lika länge som jag (över ett år) och är absolut inte en sån som (normalt sett givetvis) är "hästkär" eller har brytt sig nämnvärt om Tabben trots att dom stått i samma hage.
Då blev jag rentutsagt förbannad även om jag bara ropade tillbaka något i stil med att då kunde hon ju faktiskt ha bett om det, när jag redan var halvvägs inne kändes det inte som någon idé att vänta. Gillar inte "börja lägga skulden på och avreagera sig på andra"-stilen för att man hamnar i en knivig situation. Jag har full förståelse för att man vill ha specialbehandling om man pysslar med en stor och stark häst som man känner att man inte har full koll på i vissa situationer. Men då ber man om det åtminstone, jag är för sjutton ingen tankeläsare!
Märks det att jag stört mig på samma människa förut? :-P När jag själv hade tokbråttom till bussen en gång under min -har inte körkort utan måste stressa varje dag för att hinna med allt- period och hon stod ivägen i gången så fick jag vackert vänta medans hon lindade benen på hästen innan jag fick komma förbi med Tabben. Först väntade jag en stund men när det benet var färdiglindad och jag kände hur pulsen steg för att hinna med bussen så frågade jag om jag fick komma förbi nu för jag hade bråttom till bussen. Och fick svar i en väldigt snäsig ton: "Det är inte mitt problem, det skulle du ha tänkt på tidigare!"
Jag instämmer med påståendet (förutom det där med att jag skulle ha tänkt på det tidigare, det var snarare ett konstant problem med tidsbrist för att hinna med busstiderna) själva poängen att ja, jag får skylla mig själv som inte red bara 20 minuter istället för 25 så jag hade haft marginal. Men det var ingen trevlig ton och attityd tyckte jag, inte kul att bli bemött av när man är grymt orolig över att missa sista bussen hem och behöva gå 1,4 mil eller ta taxi för pengar man inte har. Kanske är jag bortskämd med att stämningen i stallet är så bra i övrigt och att folk snarare har en väldigt hjälpsam attityd. 


Det har varit ont om bilder på sistone tycker jag! Nu har jag dessutom "förlorat" min fotograf... Ja, jag skyller mig själv (eftersom det var jag som gjorde slut) men hur seriöst och schysst är det att vara tillsammans med någon för att man tycker det är praktiskt att ibland få rid-fotograf med sig? :-P Inte så värst nej, så det var nog lika bra. 
Här kommer lite blandade bilder som jag själv har tagit: 


Nästan den form jag vill ha vid ridning! ;-) 
Man ser lite snö i vänsterkanten.
 


Söta rufsluggen!


Ibland är matte intressant...


Jag passade på att ta kort när det för ovanlighetens skull var soligt när jag var ute i stallet. Vindstilla och trevligt att vara ute var det trots att det var runt nollgradigt.


Såhär mycket snö har vi haft hittills! ;-) Tabben står och spanar efter hösilagebalen utanför hagen tror jag. 
Tycker f ö han ser ut att avlasta något baktill men jag blir inte klok på vad. Visserligen brukar han stå tätt med haserna men jag tycker -egentligen- inte det verkar vara exteriört. Farsan tror det har med ryggen att göra (fortfarande) men även när vi tyckt att han sett bra ut i övrigt har han ändå mestadels stått och gått tätt bak.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0