Katrinträning 20080525

Så var det äntligen dags för Katrinträning! Och jag var bakis, toktrött och dessutom i en begynnande förkylning... (Min mage kan reagera som att jag är rejält bakis om jag bara ätit lite för dåligt, hade druckit en del kvällen innan men inte så mycket att jag borde ha blivit tokbakis sådär! =P ) Ingen bra dag för mig mao.

Blev lite nedslagen när jag kom dit eftersom det lät som att allt jobb jag lagt ner och allt vi åstakommit hittills liksom inte räknades, att jag bara hade lyckats lära hästen fel! Fast så är ju Katrin rätt petig och vill i princip få alla pusselbitar på plats innan hon är nöjd, och när/om man väl lyckats få det är det dags att gå vidare med något lite svårare... Att det är maximal fokus och inlärning under de korta ridpassen.

Några "att tänka på" för mig:
*Behöver komma åt bakre delen av halsen
*Se till att få mer ärlig ställning, bort med spänningar i nacken
*Skilja ännu mer på förhållningar och att "be om avslappning". I själva verket använder jag nästan tvärtom de hjälper hon vill (jag tycker mao redan att jag skiljer på tygeltagen, men när de ska betyda tvärtom så blir det nog förvirrande för hästen...), använder vibrationer i tyglarna för att få avslappning och lite mer tryck som förstärks om han inte lyssnar vid det lätta trycket vid förhållningar- enligt Katrins metoder skulle det gå för många steg innan jag får reaktion, hon vill att jag ska använda mycket snabba tygeltag vid förhållningar och hellre två i samma steg än att hänga kvar i tygeln, och ett stadigt tygeltag med stången när man vill få avslappning/eftergift. 
*Måste hålla mycket bättre koll på vänster bog, Katrin tyckte att han i princip gick böjd till höger i vänstervarvet och hängde på innerbogen. Tänka på att få honom tvära fram och inte bara kasta ut rumpan. I samband med det ska jag också försöka att föra fram innerskänkeln till strax bakom armbågen, när jag hamnar för långt bak med skänkeln blir det lätt att rumpan bara åker ut (lättare sagt än gjort, har försökt träna biten att inte åka bak med skänklarna ett tag nu! Idag blev det kasst igen med för mycket att koncentrera sig på.)

Lite kortfattat så fick vi öva mycket på att flytta ut innerbogen, på att få ställning/avslappning, och successivt att få innerbak bära mer vikt när kontrollen på innerbogen satt hyfsat. Så snart Tabac gick emot hjälperna eller var på väg in med bogen och inte svarade direkt på hjälperna så ville Katrin att jag skulle göra tvärhalt och inte gå förrän han flyttade ut bogen och svarade rätt på hjälperna. Rent teoretiskt sett är det kanon, mycket konsekvent och borde vara logiskt för hästen, men Tabac tar det som en bestraffning och blir ängslig. När jag tränar hemma brukar jag försöka hitta en balans på det där så att jag alltid strävar efter att hitta något att belöna så han får en break och kan coola ner innan jag blir krävande igen, eller att man bryter ner det och inte kräver att allt ska klaffa på en gång utan nöjer sig med något halvdant, just för att dom där ängsliga/stressade stunderna ska bli så korta som möjligt men att man inte totalt struntar i att skola honom för det. Katrins metod är förmodligen betydligt mer effektiv, men jag kommer inte palla att följa det fullt ut. Inte bara för att jag var trött och för första gången på evigheter hade skavsår på fingrarna efter lektionen, utan för att det blev så negativt för stackars Tabben. Jag vill inte lyckas "till varje pris" utan att han ska vara med mentalt sett, pallar inte att rida en ängslig eller stressad häst även om det skulle gå över till slut när han förstår vad som gäller. 
Det var hursomhelst väldigt lärorikt, och jag kommer förmodligen göra som jag brukar göra - försöka omvandla de viktiga poängerna/kritiken till något som känns bra för mig i praktiken. 

Jag red bara ett av passen, sen var jag totalt slutkörd. Magen i uppror, energinivå farligt låg, höften högg till när jag hade hoppat av och skavsår på fingrarna. Pallade inte ens sadla av och gå tillbaka med Tabben så mina tappra hästskötare som var med (Erik och pappa) fick gå tillbaka med honom och sadla av, och sen sadla på honom igen innan nästa pass medans jag satt halvdöd i bilen och smuttade på lite vatten! =P 
Lyckligtvis ville Katrin själv sitta upp och försöka hjälpa oss ta oss ur den onda cirkel i hjälpgivningen som hon tycker att vi hamnat i, så hon red honom hela andra passet. Var väldigt intressant att se, men tråkigt att han upplevdes så pressad/ängslig. En sak som också var intressant var att se hur svårt han hade med placeringen av bakbenen. I öppnorna så skuttade han nästan fram ibland eller missade att han skulle flytta fram innerbak så han blev jättelång och sen fick "skutta ikapp" framdelen med bakdelen, i slutorna kunde det bli lite liknande effekt. Vet inte om det är någon låsning kvar eller om han bara är så, han går ju väldigt smalt med bakbenen så det gäller nog att han har yttre bakbenet rätt placerat om han inte ska slå knut på sig själv. 

Lite bilder från när jag red, rätt suddiga tyvärr. Vet att sitsen är väldigt kass, alldeles för mycket nytt att ta in för att hinna tänka på sitsen! *undanflykter* ;-)
image34 
image35


Här har jag börjat få bättre koll på vänsterbogen tror jag.
image36
image38


Andra passet med Katrin som red: 
image39
image40

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0