Ofrivillig vila
I Torsdags blev Tabben vaccinerad. Eftersom det var tidigt på morgonen = jag trött, och syrran inte orkade vänta medans jag motionerade kusen så blev det ingen träning. Sen var jag lite för lat och snål för att åka dit en gång till på kvällen (han skulle ju ändå ta det lugnt iom vaccinationen) så det blev ingen träning alls den dagen.
Och så igår, Fredag, då lyckades jag inte få in honom från hagen! =S
Blev tokig när stona kom galopperandes mot honom när jag var på väg till grinden så jag var tvungen att släppa honom. Försökte en gång till - gick ända bort till andra änden av hagen där de brukar stå, tog honom i grimman och gick mot grinden igen - men samma sak, när jag precis var framme vid grinden kom stona tokgalopperandes så jag inte lyckades hålla Tabben. Orkade inte göra om proceduren en gång till så det blev ingen ridning!
Safe-ade tills idag och bad morgonjouren lämna honom inne på morgonen. Han blir lite orolig av att inte få gå ut till sina tjejer, men det är fullt hanterbart även om han kan vara drygare än vanligt.
Tränade först för hand, vilket väl inte gick något vidare. Han var lite disträ (särskilt ett par tillfällen då någon av stona gnäggade efter honom). Det var stunder då det kändes som att han gick bra, men åtminstone 60-80% av tiden kändes det kasst, som att jag inte kom åt honom och han inte lyssnade ordentligt även om jag försökte vara väldigt konsekvent, jag kände mig bara hård och elak mot honom. Slutorna gick faktiskt helt ok, men även där fick jag vara övertydlig, rätt "hård" och superkonsekvent.
Hade eg inte tänkt rida alls eftersom han var så disträ men fick för mig att vi skulle träna på att gå med tränsbett. Nåja, stången fast med tyglarna i höjd med mundelen istället för nere på skänklarna.
Något intressant var att han var väldigt duktig på att söka sig framåt/nedåt -giraffhals med huvudet långt ner så snart jag släppte efter på tyglarna, MEN, han släppte liksom inte efter utan han gick FRAM mot bettet. Visst kunde han släppa efter också, men det blev inte ärligt och förr eller senare försökte han rycka tyglarna ur händerna för att få gå med nosen i backen. Jag lät tyglarna glida genom fingrarna så han fick gå lång och låg, hade inte tänkt positionera honom i det läget utan prio 1 var att han kunde ta förhållningar så jag övade massor med halter - gick inget vidare men vi får öva på! - och så hade jag egentligen tänkt öva "flexion of the lower jaw" som jag snappat upp från J.C Racinet, att man från stillastående ber om avslappning i underkäken för att få även överlinjen avslappnad och ur det sen börja skritta.
Men eftersom det var så svårt att öht få honom stå stilla var det inte så stor idé! =P Då när han väl ville eller redan hade börjat gå så röck han tyglarna från mig och jag höll på att trilla på näsan. Inte så konstruktivt iom att kusen då får eftergift för att han ryckt tyglarna ur händerna på mig, samtidigt hade jag inte klarat hålla kvar tyglarna utan att följa med framåt själv.
Sen var även tanken att öva lite "smygskritt" innanför spåret. Eftersom han knappt tog förhållningarna gick det inget vidare heller. Skumt nog tog han halvhalterna men svarade väldigt halvhjärtat, kunde inte få nästan halt-känsla utan det blev någon milliuppkortning av steget som sen längdes ännu mer så snart jag hade slutat med halvhalterna. Sen så fick han återfall av att helt plötsligt när det passade honom börja trava. Han saktade av snällt så jag gjorde ingen grej av det, men även så kunde jag inte använda skänklarna eftersom han tolkade det som framåt/trav och iom att det tog ett tag att få ner honom till skritt i det läget blev inte heller det så konstruktivt...
Sammanfattningsvis så var det mycket nyttigt att testa rida med tränsbett, men det känns ungefär som för 7-10 månader sen när jag hade honom från början och inte kunde styra på volter för fem öre, inte kunde välja gångart, och i princip hade tur om jag fick stopp på honom... Angående det sista så var han iofs lugn och avslappnad när jag väl fick stopp och -oftast- så räckte det med att påminna honom om han började gå, men till en viss gräns sen hade han bestämt att det inte gick att stå stilla längre.
Som sagt, vi får träna vidare! :-)
Lär hjälpa en del även med kapson+stång eftersom man får ett litet hum om hur han egentligen svarar på tygeltagen.
Och så igår, Fredag, då lyckades jag inte få in honom från hagen! =S
Blev tokig när stona kom galopperandes mot honom när jag var på väg till grinden så jag var tvungen att släppa honom. Försökte en gång till - gick ända bort till andra änden av hagen där de brukar stå, tog honom i grimman och gick mot grinden igen - men samma sak, när jag precis var framme vid grinden kom stona tokgalopperandes så jag inte lyckades hålla Tabben. Orkade inte göra om proceduren en gång till så det blev ingen ridning!
Safe-ade tills idag och bad morgonjouren lämna honom inne på morgonen. Han blir lite orolig av att inte få gå ut till sina tjejer, men det är fullt hanterbart även om han kan vara drygare än vanligt.
Tränade först för hand, vilket väl inte gick något vidare. Han var lite disträ (särskilt ett par tillfällen då någon av stona gnäggade efter honom). Det var stunder då det kändes som att han gick bra, men åtminstone 60-80% av tiden kändes det kasst, som att jag inte kom åt honom och han inte lyssnade ordentligt även om jag försökte vara väldigt konsekvent, jag kände mig bara hård och elak mot honom. Slutorna gick faktiskt helt ok, men även där fick jag vara övertydlig, rätt "hård" och superkonsekvent.
Hade eg inte tänkt rida alls eftersom han var så disträ men fick för mig att vi skulle träna på att gå med tränsbett. Nåja, stången fast med tyglarna i höjd med mundelen istället för nere på skänklarna.
Något intressant var att han var väldigt duktig på att söka sig framåt/nedåt -giraffhals med huvudet långt ner så snart jag släppte efter på tyglarna, MEN, han släppte liksom inte efter utan han gick FRAM mot bettet. Visst kunde han släppa efter också, men det blev inte ärligt och förr eller senare försökte han rycka tyglarna ur händerna för att få gå med nosen i backen. Jag lät tyglarna glida genom fingrarna så han fick gå lång och låg, hade inte tänkt positionera honom i det läget utan prio 1 var att han kunde ta förhållningar så jag övade massor med halter - gick inget vidare men vi får öva på! - och så hade jag egentligen tänkt öva "flexion of the lower jaw" som jag snappat upp från J.C Racinet, att man från stillastående ber om avslappning i underkäken för att få även överlinjen avslappnad och ur det sen börja skritta.
Men eftersom det var så svårt att öht få honom stå stilla var det inte så stor idé! =P Då när han väl ville eller redan hade börjat gå så röck han tyglarna från mig och jag höll på att trilla på näsan. Inte så konstruktivt iom att kusen då får eftergift för att han ryckt tyglarna ur händerna på mig, samtidigt hade jag inte klarat hålla kvar tyglarna utan att följa med framåt själv.
Sen var även tanken att öva lite "smygskritt" innanför spåret. Eftersom han knappt tog förhållningarna gick det inget vidare heller. Skumt nog tog han halvhalterna men svarade väldigt halvhjärtat, kunde inte få nästan halt-känsla utan det blev någon milliuppkortning av steget som sen längdes ännu mer så snart jag hade slutat med halvhalterna. Sen så fick han återfall av att helt plötsligt när det passade honom börja trava. Han saktade av snällt så jag gjorde ingen grej av det, men även så kunde jag inte använda skänklarna eftersom han tolkade det som framåt/trav och iom att det tog ett tag att få ner honom till skritt i det läget blev inte heller det så konstruktivt...
Sammanfattningsvis så var det mycket nyttigt att testa rida med tränsbett, men det känns ungefär som för 7-10 månader sen när jag hade honom från början och inte kunde styra på volter för fem öre, inte kunde välja gångart, och i princip hade tur om jag fick stopp på honom... Angående det sista så var han iofs lugn och avslappnad när jag väl fick stopp och -oftast- så räckte det med att påminna honom om han började gå, men till en viss gräns sen hade han bestämt att det inte gick att stå stilla längre.
Som sagt, vi får träna vidare! :-)
Lär hjälpa en del även med kapson+stång eftersom man får ett litet hum om hur han egentligen svarar på tygeltagen.
Kommentarer
Trackback
