Kunna styra är bra sägs det

Blä. Andra dagen hemma med Tabbe efter kursen (igår mao) blev inte bättre som jag hade hoppats! =\
Han var trevlig att leda och i stallet osv fast ganska "hästkär", lite separationsångest på g igen eller bara för att han står själv i hagen. Men inte ett dugg bättre i ridningen, nästan tvärtom. Förutom att -jag- var mer koncentrerad vilket gjorde det lite bättre men att jag märkte problemen tydligare kanske? han var väldigt stel mot vad han brukar, eller stum snarare. Stod emot en hel del och var väldigt tydligt ojämn, jag kunde verkligen inte rida på volter. I vänstervarvet gick det om jag höll vikten framme i tån och vinklade tån inåt (har ingen aning om varför just det funkade men det räddade väl upp tyngdpunkten) men höll jag kvar tyngdpunkten där genom hela volten så var det som att han tyckte det blev för jobbigt eller knöligt och ändrade om balansen igen så jag fick justera på annat vis. I högervarvet gick det i princip inte att styra in på en volt, var lättare att be om en bakdelsvändning/piruett än en riktig volt. Antingen är han öm någonstans, har fått någon låsning eller så pressade vi alldeles för hårt och har gått för fort fram i träningen. Att dom där diagonalslutorna har gjort att han placerar sig så och tänker diagonalsluta även om jag tänker volt. Ojoj vad basics vi kommer få jobba på länge nu..
Han tog knappt förhållningar, spände emot istället för att svara om jag förstärkte förhållningen, var svår att böja utan att förböja osv. Motivationen fortfarande i botten... Han protesterade ju t o m när jag förstärkte styrningen och nästan kastade sig utåt istället. Jag blev förtvivlad och tänkte att han kanske sträckt sig i lerhagen, bad stallkompisen som också var i ridhuset kolla om han gick orent vilket hon inte tyckte, men SÅÅ tydligt ojämn känns det inte som att en häst ska vara. Visst att han varit det tidigare också, men då har det iaf alltid gått att "rädda upp" till slut så man kommer dit man vill, idag fick jag ibland stanna och göra en helomvändning när vi kommit ut åt helt fel håll istället för att göra en 10-metersvolt som var planen. Värst i högervarvet. Blev bara ca 20-25 minuters skritt med någon travigångssättning, jag vågade inte göra något mer om det skulle vara så att han är överansträngd eller har ont. Ville inte kräva så mycket även om det bara skulle vara någon låsning, känns inte konstruktivt. Samtidigt försökte jag vara konsekvent och testa om det hjälpte när han vant sig vid mina signaler igen om jag varit inkonsekvent eller om det blivit något strul iom att annan person ridit.

Det blev hovfix iaf. Mjuka äckliga strålar med lite röta, inte så förvånande med tanke på lermängden ute! :-P Han fick stå inne igårkväll också, misstänker att han skulle springa en del i hagen om han blir lämnad ensam (det var ju ett par till hästar ute, men han ser ju trots allt när dom andra går in, och vid separationsångesten så kan han bevisligen springa fram och tillbaka oavsett om det är andra hästar i närheten). Iom det så får jag lov att hjälpa till att släppa ut hästarna ett par dagar nästa vecka vilket känns motigt med tanke på hur mycket det är att göra dom här två veckorna. Men med min paranoida hjärna tog det emot alldeles för mycket att släppa honom i lerhagen.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0