*phew* jobbigare än väntat!
Idag fick jag för mig att jag skulle RIDA Kalle för en gångs skull. Det har jag såklart gjort förut, men det var länge sen jag dressyrred, ett par månader sen åtminstone och väldigt sporadiskt. Har ju mest jobbat för hand, men nu kände jag att jag ville testa om jag kommer åt hela hästen bättre från ryggen. Svaret blev "njae".
Har så svårt med honom eftersom man måste hålla stenkoll på vart alla kroppsdelar tar vägen, och "peppa" honom tillräckligt så han inte bara totaldör när det blir lite jobbigt. Vara insisterande när det behövs kanske man kan säga. Gick ganska ok i skritten men extremt sakta. Ingen bjudning för fem öre.
Sen testade jag travigångsättningar där han absolut inte får stolpa iväg utan målet är att han ska behålla ramen och helst lite böjning, ändra takten till trav utan att tappa precis allt och vingla iväg. Först fick jag ingen trav alls, lite antydningar till det och något ful-töltaktigt för att han iaf började ta i lite, men inte trav. Var mitt fel eftersom jag hellre undvek traven än pressa på och få flängtrav som man sen måste backa tillbaka från. Men sen fick jag några hyfsade travsteg iaf med ryggen uppe. Det tyckte han var pest och pina och försökte hitta alla möjliga andra alternativ och man märkte att han kände sig pressad. Samtidigt så ÄR han lat, så låter jag honom skippa det helt och hållet kommer vi aldrig kunna bygga upp något. Känner mig ganska nöjd fast egentligen (konstruktivt sett) kanske jag borde varit ännu mer bestämd för att inte riskera att han blir seg och okänslig för hjälperna. Känner mig nöjd med min egen sits iaf som jag lyckades hålla rätt bra koll på mot vad jag brukar göra när jag rider Kalle.
Tabben fick en halv-ofrivillig vilodag idag eftersom jag var helt mör i kroppen efter ridpasset på Kalle. Ska rida lektion med honom imorgon! Vilket är på tiden, har inte ridit för Lena på nästan en månad? Ska bli kul att höra vad hon säger om honom nu när vi hunnit träna lite efter Katrinkursen!
Har så svårt med honom eftersom man måste hålla stenkoll på vart alla kroppsdelar tar vägen, och "peppa" honom tillräckligt så han inte bara totaldör när det blir lite jobbigt. Vara insisterande när det behövs kanske man kan säga. Gick ganska ok i skritten men extremt sakta. Ingen bjudning för fem öre.
Sen testade jag travigångsättningar där han absolut inte får stolpa iväg utan målet är att han ska behålla ramen och helst lite böjning, ändra takten till trav utan att tappa precis allt och vingla iväg. Först fick jag ingen trav alls, lite antydningar till det och något ful-töltaktigt för att han iaf började ta i lite, men inte trav. Var mitt fel eftersom jag hellre undvek traven än pressa på och få flängtrav som man sen måste backa tillbaka från. Men sen fick jag några hyfsade travsteg iaf med ryggen uppe. Det tyckte han var pest och pina och försökte hitta alla möjliga andra alternativ och man märkte att han kände sig pressad. Samtidigt så ÄR han lat, så låter jag honom skippa det helt och hållet kommer vi aldrig kunna bygga upp något. Känner mig ganska nöjd fast egentligen (konstruktivt sett) kanske jag borde varit ännu mer bestämd för att inte riskera att han blir seg och okänslig för hjälperna. Känner mig nöjd med min egen sits iaf som jag lyckades hålla rätt bra koll på mot vad jag brukar göra när jag rider Kalle.
Tabben fick en halv-ofrivillig vilodag idag eftersom jag var helt mör i kroppen efter ridpasset på Kalle. Ska rida lektion med honom imorgon! Vilket är på tiden, har inte ridit för Lena på nästan en månad? Ska bli kul att höra vad hon säger om honom nu när vi hunnit träna lite efter Katrinkursen!
Kommentarer
Trackback
