Kalle på äventyr
Igår red jag och Kalle ut på uteritt med ett par travare från grannstallet! Kalle var riktigt på hugget och verkade tycka det var kul att få komma ut, mycket spännande att titta på. Var lite orolig att han skulle vara hovöm av att inte ha gått nämnvärt på grus-/hårt underlag sen skorna drogs av, men han ömmade iaf inte märkbart trots att vi gick mestadels på grusvägar och asfalt. Himla kul eftersom det tog såpass lång tid för honom från början att anpassa sig till "barfotahäst" och nu klarade han det bättre än Tabac som nog gått mycket barfota i sitt liv!
Jag var väldigt feg kände jag, är ju inte för inte jag är lite uterittsskraj (oftast brukar det ordna upp sig om jag känner till vägarna och sällskapet, men nu var det både nya vägar och nytt sällskap och kuse som inte varit ute på länge) och Kalle var ovanligt svår att få stopp på med det bettlösa. Tror det var jag som fifflade för mycket i onödan, tekniken att rida på bettlöst sitter inte i ryggmärgen längre. Han körde upp huvudet vid tygeltag i traven och tappade balansen, kunde börja sneddtrava eller galoppera. Var inte så farligt men jag tyckte det var obehagligt när underlaget inte var särskilt bra så det blev inte så mycket trav.
En bit i skogen var det fortfarande lite snö/is, och så kom vi till nästan som ett dike som bildats i isen mitt över stigen, där det rann vatten. Jag fegade ur och tänkte hoppa av och försöka leda honom över (såg att de andra hästarna hoppade över - hoppa på is med barfotahäst som har lite taskig koll på fötterna kändes inte lovande!) men innan jag hade fått stopp på honom vände han tillbaka igen och hoppade över! =P Tosshäst! Samtidigt tyckte jag det var lite kul att se, man tycker ju att han borde tycka det är skitläskigt när matte signalerar att det är "farligt", men inte då - lite tvärtomhäst det där! ;-)
Sen vid ett tillfälle hoppade jag däremot av. Det brann i gräset precis bredvid vägen och sprakade och hade sig, någon som eldade gammalt gräs. Blev lite dikesklättring när vi skulle ta oss förbi det men förbi kom vi!
Var ute ganska länge (1½ timme) så nu lär Kalle ha fått lite motion iaf.
Det blev så sent när vi kom tillbaka, jag fick ta in stackars Tabbe direkt som stod ute ensam och gnäggade. Mockade med hästarna kvar i boxarna, och Kalle knas fick för sig att bita på kärran och lyckades välta omkull den! Kastade sig bakåt för det hemska som anföll honom och tyckte så synd om sig själv! Ärligt talat fattade jag att han skulle välta omkull den tillslut, men har inte hjärta att säga ifrån när han ska inspektera saker och han är så söt när han skrämmer upp sig själv! ;-) Typiskt Kalle.
Jobbade Tabac för hand ca 30-40 minuter. Låter lite länge, men det kändes som att det ändå blev bättre och bättre, att det behövdes ett tag innan vi kommit till "jobbläge". Från början kände jag mig mest tjatig och bossig som vanligt när jag säger si och Tabbe är lite för okontaktbar. När jag kom över någon sorts spärr där han insåg att man ska lyssna på matte och att det är jobb som gäller, då blev han riktigt fin och koncentrerad, hade betydligt bättre koll på bogarna när han snabbt tog halvhalterna och var lättare att placera.
Har fortfarande inte greppat om det är jag som är för otydligt/inkonsekvent och kommer igång först efter ett tag eller om det är Tabac som helt enkelt behöver hitta koncentrationen. Vissa dagar funkar det ju redan från början även om jag är lite disträ! =P Men att jag kanske är för inkonsekvent. Hursomhelst så kändes det som ett lyckat pass till slut.
Testade en lite udda variant för att få avslappning i slutet av passet, tänkte försöka se om jag kan få bättre sökning utan att hela balansen kollapsar. Jag tog tag i sidostycket på tränset och tog lite uppåt som förhållning och tryckte lite på halsen vid halskotpelaren för att hjälpa till att böja. Funkade faktiskt riktigt bra för att få till avslappning! Innan så gapade han som sjutton för att liksom avreagera sig på bettet (det blev ju rätt skarpt när jag förstärkte och förhöll väldigt ofta!) men på det här viset var han väldigt lugn i munnen. Ska öva mer på det!
Jag var väldigt feg kände jag, är ju inte för inte jag är lite uterittsskraj (oftast brukar det ordna upp sig om jag känner till vägarna och sällskapet, men nu var det både nya vägar och nytt sällskap och kuse som inte varit ute på länge) och Kalle var ovanligt svår att få stopp på med det bettlösa. Tror det var jag som fifflade för mycket i onödan, tekniken att rida på bettlöst sitter inte i ryggmärgen längre. Han körde upp huvudet vid tygeltag i traven och tappade balansen, kunde börja sneddtrava eller galoppera. Var inte så farligt men jag tyckte det var obehagligt när underlaget inte var särskilt bra så det blev inte så mycket trav.
En bit i skogen var det fortfarande lite snö/is, och så kom vi till nästan som ett dike som bildats i isen mitt över stigen, där det rann vatten. Jag fegade ur och tänkte hoppa av och försöka leda honom över (såg att de andra hästarna hoppade över - hoppa på is med barfotahäst som har lite taskig koll på fötterna kändes inte lovande!) men innan jag hade fått stopp på honom vände han tillbaka igen och hoppade över! =P Tosshäst! Samtidigt tyckte jag det var lite kul att se, man tycker ju att han borde tycka det är skitläskigt när matte signalerar att det är "farligt", men inte då - lite tvärtomhäst det där! ;-)
Sen vid ett tillfälle hoppade jag däremot av. Det brann i gräset precis bredvid vägen och sprakade och hade sig, någon som eldade gammalt gräs. Blev lite dikesklättring när vi skulle ta oss förbi det men förbi kom vi!
Var ute ganska länge (1½ timme) så nu lär Kalle ha fått lite motion iaf.
Det blev så sent när vi kom tillbaka, jag fick ta in stackars Tabbe direkt som stod ute ensam och gnäggade. Mockade med hästarna kvar i boxarna, och Kalle knas fick för sig att bita på kärran och lyckades välta omkull den! Kastade sig bakåt för det hemska som anföll honom och tyckte så synd om sig själv! Ärligt talat fattade jag att han skulle välta omkull den tillslut, men har inte hjärta att säga ifrån när han ska inspektera saker och han är så söt när han skrämmer upp sig själv! ;-) Typiskt Kalle.
Jobbade Tabac för hand ca 30-40 minuter. Låter lite länge, men det kändes som att det ändå blev bättre och bättre, att det behövdes ett tag innan vi kommit till "jobbläge". Från början kände jag mig mest tjatig och bossig som vanligt när jag säger si och Tabbe är lite för okontaktbar. När jag kom över någon sorts spärr där han insåg att man ska lyssna på matte och att det är jobb som gäller, då blev han riktigt fin och koncentrerad, hade betydligt bättre koll på bogarna när han snabbt tog halvhalterna och var lättare att placera.
Har fortfarande inte greppat om det är jag som är för otydligt/inkonsekvent och kommer igång först efter ett tag eller om det är Tabac som helt enkelt behöver hitta koncentrationen. Vissa dagar funkar det ju redan från början även om jag är lite disträ! =P Men att jag kanske är för inkonsekvent. Hursomhelst så kändes det som ett lyckat pass till slut.
Testade en lite udda variant för att få avslappning i slutet av passet, tänkte försöka se om jag kan få bättre sökning utan att hela balansen kollapsar. Jag tog tag i sidostycket på tränset och tog lite uppåt som förhållning och tryckte lite på halsen vid halskotpelaren för att hjälpa till att böja. Funkade faktiskt riktigt bra för att få till avslappning! Innan så gapade han som sjutton för att liksom avreagera sig på bettet (det blev ju rätt skarpt när jag förstärkte och förhöll väldigt ofta!) men på det här viset var han väldigt lugn i munnen. Ska öva mer på det!
Kommentarer
Trackback
